Hoppas det är mödan värt

Dagarna går i ett och det blir inte mycket tid över till att bara vara. Om jag inte tränar eller jobbar så planerar jag eller lagar mat. Men förhoppningsvis är det värt mödan. Det värsta är att man inte vet det förrän efteråt. Sånt som gör att man lätt ger upp. 

Har fastat i lite över en vecka och nu börjar det gå ordentligt segt. Går dagligen och drömmer om stora lass med spaghetti och köttfärssås, kebabpizza, glass, godis och hemmagjort potatismos. Maten jag äter står mig upp i halsen, torrt ris och kyckling är ingen hit. Men till morgondagens lunch har jag ordnat med lite tomatsås för att festa till det. 

Nej men allvarligt, det går trögt nu. Måltiderna är en kamp trots hungern. Kämpa, kämpa, kämpa.