Året som gått

Jag vet egentligen inte hur folk gör för att komma ihåg allt de gör på ett år men jag ska ge det ett försök att i detta inlägg sammanfatta året månad för månad.

Januari
Tidigt på året, direkt efter nyår, åkte jag, Benny och kidsen till Säfsen för en weekend med skidor. Stugan vi hyrt var så himla fin och mysig och det var snö precis överallt. SÅ MYCKET SNÖ! Granarnas kvistar hängde tungt och lyste vitt, I love it!
Jag avslutade min lärarutbildning. Efter fyra (!) år på högskolan var det dags att ta farväl av de människor man oftast bara sett ansiktet på via en skärm eftersom jag läste via distans. Men det var en så grym känsla att ta examen. Sånt där man kallar milstolpe.
Jag började jobba som lärare på en skola. Jag hade en klump i magen redan innan då jag hade fått för mig att något inte stod rätt till med läget i klassen. Jag hade rätt. Jag grät redan andra dagen och efter en vecka satt jag på EHT och bad ledningen om hjälp. Jag grejar inte detta själv, sa jag ärligt. Men hjälpen skulle dröja.

Februari
Jag skrev två inlägg på bloggen i februari 2016. Jag vet ju varför, men kanske inte ni. Jag skriver sällan blogg när jag mår dåligt. Jobbet var ett rent helvete. Det var så jädra tufft. Det är en fruktansvärd känsla när man pluggat fyra år, längtat efter att få komma ut i arbetslivet och sen blir ingenting som man tänkt sig. När alla i ens omgivning frågar hur det går, och förväntar sig ett positivt svar blir det ännu värre. Utan att säga för mycket kan jag säga att klimatet i den klass jag tagit över var hemskt och jag fick dessutom veta att ledningen undanhållit ganska avgörande information om läget i klassen. Sådan information som hade gjort att jag tackat nej till just denna tjänst. Situationen var helt enkelt övermäktig för lilla nyexade mig.
Något positivt i träningsväg var att jag ställde upp i KM i vår box (klubbmästerskap i CrossFit) och vann. Det gjorde mig stolt och glad.

Mars
I början av mars befann jag mig tillsammans med kompisgänget i underbara Sälenfjällen. Jag var då ledig från jobbet eftersom eleverna inte hade lov denna vecka. Det var precis vad jag behövde. Åka skidor, äta god mat, shoppa och se Björn Rosenström live vilket jag aldrig gjort förut.
Jobbet var fortsatt jobbigt men min lärarlegitimation trillade plötsligt ner i brevlådan och påminde mig om att fortsätta kämpa för det jag utbildat mig till under fyra år.
I slutet av mars åkte jag och Benny spontant upp till fjällen igen, över påskhelgen. Vi hade inga kids och min mamma med familj hade hyrt stuga där och de hade ett rum till övers. Vi åkte längdskidor, åt våfflor och hade det bara allmänt gött, jag och min B.
Det var också en tisdag i mars som jag blev friad till och nu i sommar, 2017, blir jag och B man och hustru. Kärlek på det!

April
Rent jobbmässigt gick allt här åt helvete. Jag stod på skolgården och grät inför elever och kollegor. Jag gick hem varje fredag och grät. Jag sökte hjälp hos min ledning men blev utföst på grund av andra, mer viktiga möten. En fruktansvärd känsla och jag "hotade" med att säga upp mig om jag inte fick hjälp. Nu förstod dem allvaret och jag fick in ett stödteam i klassen. Egentligen alldeles för sent. Jag hade redan börjat tvivla på mig och min förmåga som lärare.
Men allt var inte kaos. Min fina, goa lillasyster Estrid föddes.
Jag och Johanna firade 25 år tillsammans med en stor fest för vänner och familj. En alldeles underbar kväll/natt.
Jag och Lina åkte upp till Falun för att se en av Sveriges största CrossFit-tävlingar vilket var såå kul. Jag levde endast för de underbara stunder jag fick på helgerna med mina vänner och familjen.

Maj
Jag skrev inga blogginlägg i varken april eller maj. Jag mådde för dåligt. Hur dåligt har jag egentligen inte insett förrän nu efteråt. Jag fattar inte att jag gick till jobbet varje dag. Att jag inte grät mer än jag gjorde. Jag tillät inte mig själv att må dåligt just då. Jag skulle klara det, alla andra gjorde ju det. Men på jobbet var allt ett mörker. Jag började gå hos en arbetsterapeut hos Previa på grund av min tuffa arbetssituation. Där fick jag bra stöd.
Men maj månad var vacker i övrigt. Vi tjejer träffades hos Madde på landet och åt glass i kvällssolen. Jag, Lina och Dani tävlade i en lagtävling i Eskilstuna (Crossfit såklart) och det gick bra. Sedan var det vitsippor precis överallt.
Sedan blev jag sjuk. Min första sjukanmälda dag på jobbet och en envis förkylning som sedan varade i 3 veckor. Kroppen sa ifrån.

Juni
En avgörande månad rent jobbmässigt. Jag hade velat fram och tillbaka - ska jag stanna eller inte? Varit på en del intervjuer, sökt massa andra jobb. Jag hade faktiskt bestämt mig för att stanna när min närmsta chef på vårt sista möte inför sommaren talar över huvudet på mig, behandlar mig som ett barn och säger de mest konstigaste sakerna om läget i min klass. Jag gick hem och sökte nya jobb samma dag och fick napp direkt. Det gick väldigt fort och det kändes som att ledningen blev arga på mig.
Sedan lättnad. Skolavslutning. Frihet. Att säga hejdå till arbetskamraterna var tufft men det andra var lätt. Ledningen gav mig inget avsked. Ingen hälsning, ingen information om var jag skulle lämna nycklar och dator. Bara tystnad. Jag var så ledsen och besviken. Jag hade mitt sista möte på Previa och hon jag talade med var bedrövad över hur de behandlat mig. Men efter detta obefintliga avsked kunde jag äntligen börja leva igen.

Juli 
Denna sommarmånad var fylld med så mycket härligheter. Inget fokus på jobb alls. Bara att vara ledig. Träning, bad i mammas pool, grillkvällar, odla blommor hemma, en tripp till Uppsala med Benny, Gävle och Furuvik med kidsen och så ännu en resa till Sälenfjällen med Benny. Denna gång fick vi låna min mosters stuga och fjällen är minst lika vackert på sommaren. Vi besökte Sveriges högsta vattenfall - Njupeskär. Jag levde och mådde gott.

Augusti
Jag tävlade i lag-KM och kom på en tredjeplats (eller sist hehe). Jag, Johanna och Lina åkte upp till Sthlm och bodde på hotell samt sprang en mil i cheerleaderdräkt. Jag fick se Lasse W live som så många gånger förut.
Men framförallt, jag började nytt jobb. Jag hade sådan fruktansvärd ångest inför att börja detta jobb. Mitt självförtroende var i botten och jag var helt övertygad om att jag inte dög som lärare. Att jag inte kunde. Att jag var sämst. Men jag gick dit ändå med ett fejkat leende på läpparna och en stor klump i magen. Men leendet det blev på riktigt och klumpen den försvann. En så himla superbra start på jobbet fick jag och mina kollegor tog verkligen hand om mig!

September
En månad fylld med mycket träning och jobb. Jag ledde många pass, även introkurser vilket jag upptäckte var himla roligt. Jag blev faster för andra gången, till en alldeles underbar liten tjej som heter Valyria. Här började jag inse hur fruktansvärt dåligt jag mått under våren och hur himla bra allting kändes nu.

Oktober
Oktober var helt underbar rent vädermässigt. Solen lyste mest hela tiden denna månad. Jag satt ute på vår trapp klockan fyra på eftermiddagen i oktober och bara njöt av solskenet. Jag och Benny tog en tripp till Skogshöjd Spa och njöt av varandras sällskap. Fint som snus.

November
Höstlov. Först en liten tur till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld med massa barn och familj. Sedan en tripp till Skåne för att heja på Benny och Palle i deras märkliga idé att springa 6,6 mil (??) Jag fick iaf njuta av en vacker höstmarknad på Astrid Lindgrens värld och det vackra och mycket märkliga konstverket Nimis i Skåne.
Den första snön kom. Massa snö, kallt och sol. Jag älskar't!
Pappa och Maria gifte sig och min lillasyster Estrid döptes.

December
Mycket att göra och stressigt på jobbet med julfester, julshower, avslutning och luciauppträdanden men slutet gott allting gott, vi överlevde denna termin med bravur. Mycket träning emellan lite axelskador. Adventsmys med Benny och kidsen. Underbart julfirande. Och här är vi nu, i slutet av december. Ett december utan snö. Redo att ta oss an ett nytt år och en ny månad. Januari stundar och det nya året ska firas in i vackra Uppsala med nyårs-/30års-bröllopsfest. Jag är så redo för 2017. Ett år där bröllop och nya utmaningar på jobbet och träningen väntar.

Som avslutning postar jag här de nio mest gillade bilderna på min instagram under 2016:

Tack och bock!

Lediga lata dagar

Jag gör absolut inga måsten. Glider runt i mjukisar. Sover länge. Äter frukost länge. Slappar länge. Sen tränar jag lite också. Och häromdan var jag i Tuna Park med Johanna. Klippte mig samt handlade lite inför nyår. Sen igår blev det middag på Grappa med bästaste tjejerna. Så härligt med dessa lata dagar. 

 

 

Imorgon åker vi till Uppsala med Lina och Johan. Där väntar två nätter på hotell, bio, restaurangbesök och slutligen nyår-/30-års/bröllopsfest. Jag har det lite jobbigt med lämplig klädsel, måste jag medge. Men kör antagligen på svart och glitter även om det kanske inte är vad som förväntas på en bröllopsfest. 

God jul och allt sånt där

Men alltså julen - vad underbar den är! Har fått njuta av så mycket de senaste dagarna. God mat, klappar, familj, skratt, vänner. Uppesittarkväll med vännerna i fredags. Julfrukost hos pappa och julafton hos mamma. Mysstund med kidsen här hemma och sen julfirande hos farfar och Lillan. Så himla fint. Men nu är man allt bra trött. 

Är så otroligt nöjd med att jag ligger nedbäddad halv elva på självaste juldagen, redo att få en god natts sömn. Imorgon kommer jag pigg å glad kunna leda träningspass och kanske även träna själv. Istället för alkohol som de flesta andra dricker denna dag har jag sörplat vatten och istället för utgång kröp jag ner i soffan med en kopp te och kollade på film. Bra val! 

 

 

Dags för lite julledigt

Hello readers! Alltså nu har det äntligen hänt, jullovet är här! Avslutade på bästa sätt med julshow för hela skolan. Det var såå kul! Nu ska det bli skönt med lite ledighet. Har varit så slutkörd de senaste veckorna. Somnar mer ofta än sällan i soffan på både kvällar och helger. Har inte varit världens roligaste sällskap den senaste tiden, det vet jag om. Men nu ska jag vila.

 

Pepper and cakes! 

 

Underbara kollegor..

Idag har jag passat på att plocka lite här hemma, betalat räkningar bland annat. Handla mat och sånt sparar jag tills imorgon. Har även tilldelat mig själv en julklapp, nagelfix! Körde på ljusrosa botten och glittriga toppar. Perfekt till jul och nyår. Blev grymt nöjd. Nu är jag redo för fest. Bring it! 

Dålig kost och obefintlig träning

Ojoj vilken vecka! Det har varit skönt att pausa från träningen men ändå inte. Skönt eftersom jag ändå inte skulle hunnit med träning på grund av HLR-utbildning, julfest och jobb. Inte så skönt eftersom jag tycks äta så himla dåligt när jag inte tränar och för att min kropp stelnar till utan dess like??? Har ätit så dåligt denna vecka och det är väl just typiskt att man gör det när man inte har tid att träna. Sen krånglar kroppen. Mitt högra knä har en ovana att stelna till och svullna upp vid längre träningsuppehåll. Mycket märkligt och helt ärligt lite jobbigt också. 

 

Hm... Hehe. 

Nu är jullovet så himla nära och jobbhjärnan den går på halvfart redan nu. Har inte inhandlat alla julklappar ännu men jag jobbar oftast bäst under tidspress. Intalar mig själv att allt som jag inte hunnit med löser sig någon gång under torsdag eller fredag när jullovet har startat. 

På tisdag ska jag testa om axeln (och knät nu då?) klarar av att träna. Wish me luck! 

 

Kameran upp så fort solen visar sig!! 

Tack och bock. 

Tid för återhämtning

Den här veckan prioriteras jobb och familj. Jag har inga egna träningspass inbokade. Däremot håller jag i pass både måndag (igår), fredag och söndag. På torsdag har vi dessutom julfest med ena klassen i skolan och därför har jag valt att åka hem på exakt utsatt sluttid idag och imorgon för att hinna träffa familjen. Idag har vi klätt granen och ätit julfika. Jättemysigt och välbehövligt för min del som nästan aldrig ens hinner äta middag tillsammans med familjen i veckorna. 

Men det är inte helt lätt att balansera livets olika delar. Trots att jag valt bort träning denna vecka har jag känt mig otillräcklig på jobbet och hemma. Det är ingen kul känsla. Jag var så trött igår, efter lång skoldag och sedan två träningspass (som jag höll i förstås). Benny klagade på att jag snarkade inatt och det gör jag väl alltid, men de timmerstockar som jag tydligen dragit inatt dem brukar bara komma när jag är riktigt slut. Jullov nu, tack! 

 

Fin morgon på skolan igår.  

 

Att jag avstår från träning denna vecka kommer ändå lite lägligt då jag har en axel som spökar. Den vill inte alls vad jag vill. Gissar att jag överansträngt den vid torsdagens helt galna pass: 

 

Tack och bock. 

Många goda investeringar

Nu händer det många olika saker här hemma. Vi investerar i helt rätt saker. Den nya sängen är såå grym! Sovrummet har fått sig ett riktigt lyft och det är som att sova på ett fluffigt moln. Mycket, mycket nöjd tjej. 

Ett annat rum som nu fått sig ett lyft är köket. Vi har äntligen bytt bänkskivor, blandare och kakel i köket. Det blev klart igår och idag kom min pappa med familj över och hjälpte oss att byta lysrör, spotlights och sätta upp en ny lampa i vardagsrummet. Pappa lagade även lysrörsarmaturen i köket som jag lyckats dra sönder när jag själv försökte byta lysrör, hehe. Händig tjej. Jag är så grymt nöjd i alla fall och dessa pengar känns väl spenderade. Det är en bra känsla! 

 

Lysrör över diskbänk och spis fungerar äntligen igen, efter ca 2-3 års tid?? 

 Ny bänkskiva och nytt kakel men endast 2 av 6 fungerande spotlights i taket, hehe. 

 

Pappa fixar :) 

Nu har jag det allt bra gött hemma. Sitter å njuter av snön som faller ute och myser med tända ljus och en kopp te. Ikväll, då blir det fest! Robban fyller 30 år och det ska firas! 

Tack och bock. 

 

Sweet dreams

Alltså vi har fått våra nya säng!!! Benny överraskade mig med att åka och hämta samt installera den helt själv. Så när jag kom hem från jobb och träning vid 20.30 såg det ut så här: 

 

En fin liten touch med rosorna också, gulle B! <3 Sängen är så sjukt skön och helt sjukt höööög! Benny behöver typ stege för att ta sig upp. Hehe nejdå (fast jo nästan!). 

Nu ska jag slumra sött! 

Tack och bock.

Att stå upp för sig själv

Idag fick jag en stund över till reflektion och en del av tankarna behöver bli nedpräntade här, till ett framtida jag som kan läsa och påminnas om hur viktigt det är att stå upp för sig själv. 

Jag vet att jag är rätt duktig på att stå upp för andra. Jag har fått återberättat för mig av gamla fritidsledare och lärare hur jag alltid försvarade andra, även de gånger som det kunde innebära att det istället var jag själv som råkade illa ut. Även i gymnasiet kan jag minnas hur jag ställde till med väldiga scener på fester och i skolan för att stå upp för vänner och familj. Ibland blev inte alltid konsekvenserna så bra, men jag har inte ångrat det en sekund. 

Men när det kommer till mig själv är jag inte lika kvicktänkt och modig när jag hamnar i situationer där jag skulle behöva stå upp för mig själv. Jag ägnar för lång tid åt eftertanke och ofta skyller jag på mig själv och tar åt mig av felriktad kritik för att det är så mycket lättare än att säga ifrån. Jag kommer ofta på kloka saker i efterhand och tänker nästan dagligen tillbaka på situationer där jag skulle behövt svara eller agera annorlunda för att på så vis stå upp för mig själv. Vi har precis tagit klivet in i årets sista månad och det får bli ett nyårslöfte till mig själv: att våga tro mer på min egen förmåga samt stå upp för mig själv och det jag tror på. 

Tack och bock. 

 

Helt stendöd

Alltså jag har varit sååå trött den här veckan. Det här mörkret ute lyckas riktigt komma åt mig. I tisdags åkte jag hem tidigare från jobbet för att jag var trött och kände mig som Skalman, mat- och sovklockan hade ringt och jag bara MÅSTE sova. Jag har dessutom snoozat 40 minuter varje morgon utan att ens märka det själv! Så stendöd har jag faktiskt varit. Vinter i all ära men jag grejar inte riktigt det tidiga mörkret. 

 

Jag varje morgon denna vecka... 

Tränat har jag gjort ändå, trots trötthet. Träningen både ger och tar energi, såklart. Det har blivit mer eller mindre bra pass under tisdag, onsdag och torsdag. Siktar på imorgon också sen blir det vila på lördag. Jag är ensam hemma. Benny jobbar i Halmstad, så jag har inget bättre för mig än att träna. 

Veckans fyra pass: 

 

 

Bäst att sova nu så man orkar med morgondagen! 

Bröllop och dop

Vilken sjukt go' helg jag har haft. I fredags hade vi fina vänner på besök och myste till idol. I lördags tittade vi först på Caspers innebandymatch sedan åkte vi på lillasyster Estrids dop. Dopet blev även ett bröllop mellan min far och hans Maria. Så himla fint och bra och mäktigt. Vi rundade av kvällen hemma i soffan till Så mycket bättre och varsin pizza till middag. Nomi-nomi-nomi-nom. *Gör min speciella mat-dans* 

 

Idag har jag flängt runt och gjort en massa nytta. Först tränat, sedan röjt undan utemöblerna, storhandlat, hängt tvätt, lagat mat, förberett morgandens mat och rättat lite böcker från skolan. Pjuh. Nu är jag trött. Fått till en riktigt bra träningsvecka också, pass onsdag-söndag och känner mig riktigt pigg och stark. (Peppar peppar ta i trä) 

Imorgon blir det vila, sen förhoppningsvis pass tisdag-fredag. 

Good food is good mood

Det lilla ingreppet hos tandläkaren idag gick bra. Men det var tur att jag sjukanmält mig hela dagen. Själva ingreppet tog inte mer än 20 minuter, men jag blev extremt illamående efteråt samt svettades som en tok. Är också lite öm i tandköttet så lär få äta alvedon hela dagen. Bedövningen har släppt så nu kan jag prata och äta som vanligt, även om det irriterar tandköttet litegrann.

Har fått mycket gjort här hemma. Jobbat en hel del men även bakat. Det blev brownies gjorda på bland annat zucchini med recept från tjockkocken. Fria från socker och gluten, de går även att göra hela mejerifria om man vill. Riktigt enkla att göra, och goda!

 

Bakade även lite fröknäcke att ha med till jobbet att knapra på. Imorgon till exempel, när vi har lektioner mellan 8.30-14.00, friendsutbildning mellan 15.00-18.00 plus att de lämpligt nog slängt in APT mellan 18.00-20.00. Jag misstänker att jag kommer att vara aningen slut när jag kommer hem imorgon. Då är det perfekt med att fylla på energin med lite nyttiga brownies och knäcke. 

Tjingeling! 

Styrelsen på träningsläger

I helgen var jag på utbildning. Sitter ju i styrelsen för Flen Sport och Hälsa IF och mellan fredag-lördag var vi på utbildning för just styrelsen och dess arbete. Var inte alls pepp innan, har haft mycket på jobbet med sena kvällar och kände mig lite sliten. Men helgen var faktiskt jättebra, lärde mig mycket. Dessutom fick vi en superfin tre rätters-middag samt fikapauser och grym lunch. Några saker på menyn var pilgrimsmusslor, oxfilé, älg, kanelbullar och chokladmuffins. Sen en frukostbuffé i världsklass. Mycket nöjd tjej. Hehe. 

 

På utbildningen fick vi göra ett personlighetstest. Jag blev iordningshållaren. Föga förvånande. Hehe. 

Dock vaknade jag upp med halsont på lördagen när vi hade en dag med styrelsearbete framför oss. Det "gick över" efter frukost men har känt mig trött och sliten i helgen. Tagit flera och långa powernaps. Nu, söndag kväll, är jag fortfarande trött. Känns som att jag skulle kunna sova i flera dagar. "Som tur är" har jag tandläkarbesök inbokat imorgon, ska nämligen operera bort tandkött. Därav inget jobb. Så blir en fyradagarsvecka. Tråkigt med tandläkarn men skönt med en dag hemma. 

Det här med mat

Jag har ett krångligt förhållande till mat. Jag får ofta dille på saker och ting. Just nu är det ost. Små, runda eller fyrkantiga, babybel. 

 

Hur många jag ätit den senaste veckan är ytterst oklart. *nervöst ansiktsuttryck* 

Müslibak och valvaka

Kosten går bra, jag har ätit minimalt med gluten och socker sedan mitt inlägg förra torsdagen. Eftersom jag nu är så otroligt fokuserad på att inte få i mig fel saker blir det tyvärr så att jag då istället avstår från att äta och kanske bara tar en kopp te istället för att stilla hungern. Vilket inte blir helt rätt det heller. Mitt jobb är ju heller inte helt optimalt för fikarast och mellanmål, det finns i princip ingen tid för det mellan lektioner då man ska hjälpa barnen på med vantar och plåstra om dem som trillat.

Detta visade sig ganska starkt igår när jag under kvällens CrossFit-pass "dog" och det kändes då som att jag kollapsade både fysiskt och psykiskt. Mjölksyran var ett faktum, pulsen steg och jag tappade all ork under de första minuterna av passet.

Jag tänkte att så här får det bara inte vara. Jag måste hel enkelt ta mig tiden att äta bättre. Så när jag kom hem vid klockan 21 på kvällen ställde jag mig och gjorde LCHF/Paleo-müsli. Jag såg också till att få i mig ett ordentligt kvällsmål: tre stekta ägg, en avokado och en klick majonnäs. Nyttiga fetter och protein. Sedan kollade vi valvakan, Benny och jag. Och vilket bedrövligt resultat.

 

 

Back from Skåne

Nu är vi hemma igen och Skåne var verkligen ett äventyr. Älskar Skåne, det är så vackert där. Nästan som att befinna sig någonstans i Storbritannien. 

Benny och Palle var ju som sagt där för att springa 6,6 mil (paus för fundering om varför man utsätter sig för något sånt). Ja det finns ju inte på min världskarta att någonsin utsätta mig för något sådant men Benny och Palle antog utmaningen. Skåne är verkligen inte helt platt, det kan dem intyga. En "helt sjuk" bana, regn och blåst gjorde upplevelsen ännu tuffare. Palle bröt efter 28 km pga trasigt knä men Bempa han knosade på och kom in i mål 11 timmar och 50 minuter efter start. Otroligt imponerande och lika otroligt dumt att utsätta sig för (enligt mig själv, såklart!) 

Jag och Kikan roade oss bäst vi kunde mellan varvningarna. Bland annat besökte vi Skånes underliga konstverk Nimis (googla gärna och läs historien bakom) och lite olika outlet i Höganäs som ligger just intill Mölle. 

Nu är det skönt att vara hemma igen. Imorgon är det back to work! 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avfärd mot MÖLLE!

Sitter just nu i bilen på väg mot Mölle där min kära B och Palleman ska springa 6,6 mil imorgon, lördag. Japp you heard me, 6,6 SATANS JÄKLA MIL! Väderappen säger att det ska bli kallt och regnigt. Med mig som sällskap har jag systeryster Kikan som tur är. Hon kan hjälpa mig heja fram två trötta farbröder ända in i mål. Hehe. #teampride here we go! 

 

Själv rivstartade jag med ett pass i boxen. Roddintervaller; 1 min arbete, 1 min vila x 15 intervaller DIREKT följt av repetition max i amerikanska svingar (16 kg). Jag dog lite, ja. Men utsätter mig hellre för detta än löpning 6,6 mil. Galenpannor! 

 

Kostvanor just nu

Tänk att det ska hinna gå lite över två månader innan man får tillbaka blogg-suget. Jag har inte skrivit ett inlägg sedan den 27e augusti. Jag har helt enkelt inte behövt. Eller inte haft tid. Mitt senaste inlägg handlade om hur bra jag har det på jobbet. Det är fortfarande så. Sedan är jag ju en riktig periodare vad gäller bloggen. Men när man går runt och börjar formulera blogginlägg i sitt huvud då vet man att det är dags att återuppta skrivandet. Förhoppningsvis blir det mer än ett inlägg var tredje månad. Hehe.

Men jag lovar inget. 

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om allt som hänt de senaste månaderna. På jobbet, med träningen, familjen, vännerna. Men det gör jag inte. Jag hoppar direkt till den delen som handlar om nuet. Det som sker just nu. Och just nu, i denna stund, ligger fokus på mina matvanor. 

Så här försöker jag äta just nu: 

- Glutenfritt. Vill i största mån undvika allt med gluten. Åtminstone till 80% av mitt kostintag. Har ingen diagnostiserad glutenintolerans men jag är övertygad om att ALLA människor skulle må bättre av en kost utan gluten. Dock är jag helt med på noterna om att alla själv väljer vad de vill äta och jag dömer ingen. 

- Begränsa mängden mejerier. Jag skiftar mina matvanor mellan LCHF och Paleo. Kokosmjölk i all ära men ibland kan den inte ersätta grädde. Och jag vill inte ge upp att steka i smör samt ha smör på mackan och till köttet. 

- Sockerfritt. Som det låter. Har även försökt dra ner på fruktsockret då mina tänder tagit stryk av detta. 

- Fritt från tillsatser. E-ämnen, konserveringsmedel, konstgjorda smaker och ämnen samt sötningsmedel göra sig icke besvär. Naturligt ska det vara. 

Dock ser mina kostvanor ut så här just nu (senaste två veckorna): 

- Glutenfritt i veckorna sedan chockas kroppen på helgerna av en överkonsumtion av gluten i form av bröd, pizza, tacos m.m. Hjärnan är lömsk och vill belöna mitt duktiga jag som ätit så bra i veckan genom att lätta lite väl mycket på de där 80 procenten glutenfritt. Inte nöjd med detta. 

- Mejerier som grädde, smör, mjölk och ost förekommer nu mer ofta än sällan. Inte heller vad jag tänkt. 

- Att dra ner på frukten har gått bra, är alldeles för mån om mina tänder för att våga riskera detta. Men det hjälper ju knappast att tillåta sig själv vräka i sig glass och godis på helgerna?? Hjärnan spelar mig ett spratt. 

- Allt för ofta har det den senaste tiden slunkit ner drycker i form av Celsius samt proteinrik chokladdryck på flaska. På grund av lathet och behov av snabbt energiintag antar jag. 

Detta har resulterat i: 

- X antal migränanfall. I söndags hade jag bland det värsta jag upplevt. Jag är fullt övertygad om att dessa anfall kommer i samband med dåliga kostval. Så fort jag är inne på rätt spår fungerar huvudet som det ska. 

- Ont i leder och trött i kroppen. Det värker i lederna och så fort jag väljer dålig mat är soffläget ett faktum. Det känns som träningsvärk i kroppen utan att jag tränat. Detta resulterar i sin tur i ångest över att ha ätit dåligt och suttit stilla för mycket. Sådan ångest kan jag klara mig utan. 

- Uppblåst, gasig och taskig hy. Hej finnar. Hej svullen mage. Hej fjärt-marathon. Inte okej. 

Så igår, efter att ha kommit hem från en semestertripp i Vimmerby där matvanorna varit helt åt skogen, gjorde jag slag i saken och ställde mig i köket för att baka bröd. Ett paleo-bröd med recept från Annika Sjöö. Samt ett LCHF-bröd (a.k.a ostplättar) från Tjockkocken. Ska man kunna äta rätt gäller det ju att ge sig själv dem bästa förutsättningarna för detta. Till lunch blir det kycklingsallad, till mellis en mejerifri smoothie och till middag blir det pannbiff, blomkålsmos och gräddsås. Planering är A och O för att lyckas. 

Ostplättar. Bild lånad från Tjockkocken. 

Valnötsfrallor. Bild lånad från Annikas paleo-kök. 

Undertecknad, 

Amalia. 

Lycka att gå till jobbet

Älskar mitt nya jobb. Alla hjärnspöken är som bortblåsta. Huvudet hade fått för sig att det skulle vara lika tungt och ångestladdat att ta sig till jobbet som i våras. Men så är det inte alls. Efter en vecka med barnen är jag världens lyckligaste. Alla kollegor frågar hur jag mår och det går. De är så måna om mig. Rektor med. Det är en annorlunda känsla, på ett bra sätt. 

 

Varför gör magen ont när allt känns så bra?

I helgen gjorde jag någonting roligt igen. Jag sprang ett lopp. 10 km. I Stockholm. På natten. Med mina bästa vänner. I cheerleaderdräkt. Och bodde på hotell. Say no more. Det var kul.

Sen har jag ju börjat jobba också! Steg 1 avklarat. Det vill säga träffat de flesta av mina arbetskamrater (de är ju så himla många) och bekantat mig ordentligt med mina närmsta arbetskollegor. Steg 2, att träffa och bekanta mig med eleverna återstår fortfarande då de inte börjar skolan förrän om en vecka. Ugh! Också nervöst. Men det blir bra. Det ska gå bra. Det känns bra. (??) (nervösa frågetecken) (inom parantes) 

I våras när jag hade det som tuffast på jobbet kan jag minnas att jag brukade säga till Benny (mer ofta än sällan): "Jag går upp och duschar av mig allt det dåliga." 

Jag ska alldeles strax gå upp och duscha, men denna gång för att rensa min korvstoppade hjärna från alla nya intryck och rutiner. Jag har bara jobbat tre dagar men redan fått höra otaligt många gånger hur glada min arbetskamrater är för att ha med mig i deras gäng. Jag hoppas verkligen att denna härliga känsla håller i sig. Because I need it. So bad. 

Sista semesterdagen

Nu har mina hjärnspöken lugnat ner sig lite och jag kan känna att det ska bli så himla skönt att börja jobba igen. Jag har ju inte jobbat på en evighet. Ledighet i all ära men rutiner, fasta tider och en längtan efter helgen är inte fy skam det heller. Idag är sista semesterdagen och imorgon börjar allvaret igen. Ganska skönt ändå att få smygstarta upp på en torsdag då helgen inte är alltför långt bort. Åh vilken hatkänsla det är att få komma till ett nytt jobb! Pirrigt men nervöst. Roligt men läskigt. Ångestladdat men glädjefyllt.

I helgen gjorde jag något roligt. Vi hade klubbmästerskap i CrossFit där vi tävlade i lag. Jag fick byta lagkamrat två gånger på grund av skador innan jag till slut hittade rätt. Det var kul att bara få testa på att tävla igen. Det blev en tredjeplats, precis som förra året. Dock var det inte lika många som slogs om platserna denna gång, men en tredjeplats är en tredjeplats. Hehe. 

Nu under denna sista semestervecka har jag passat på att göra all den där nyttan jag tänkt göra i början av sommaren, hehe. Jag har äntligen fått tummen ur och lagt ut min lilla, fina, gula Mini Cooper till försäljning och köpt en ny, större, vit Volkswagen Golf istället (bilder kommer!) Sen har jag slipat och målat byrå, rensat bland gamla skolgrejer, rensat rabatter och planterat om buskar och en hel massa andra saker. Som sagt, det ska bli skönt med rutiner igen. Känns som att jag gjort mycket men också som om jag "sitter av" en massa tid. Jag är helt klart en rutinmänniska.