Mycket fint att se fram emot

I måndags hade vi vårt slutseminarium i den nuvarande kursen och resten av veckan har vi fått tid till att skriva på det PM som ska examinera oss helt och hållet från samma kurs. Detta PM ska vara inne senaste söndag. Idag är det torsdag. Och jag är REDAN KLAR! Det var längesen jag blev klar med ett arbete så länge innan utsatt tid. Känner mig grymt awesome just nu. Jag låter arbetet vila tills imorgon när jag kan läsa igenom det med lite nya ögon. Efter det ligger ALL fokus på examensarbetet fram till sommaren. Så himla SKÖNT!

Har så mycket kul att se fram emot just nu. Även om examensarbetet antagligen kommer få mig att både skratta och gråta ser jag ändå fram emot att få sätta igång. Sen har jag och min bästaste klasskamrat Karolina bokat en resa till Sardinien i maj. Det blir en belöning till oss båda för ett väl utfört examensarbete (får vi hoppas). 

Ser väl rätt så okej ut?

Några helger innan resan till Sardinien ska jag springa Action Run i Borås. År 2013 sprang jag Tjurruset i Sthlm, år 2014 var jag i Norrköping och sprang Superior Race så jag var bara tvungen att anmäla mig till något lika galet i år igen. På Tjurruset sprang jag och Lina 10 km genom skog, träsk, och sandgropar samt simmade i en bäverdamm. På Superior Race badade jag isvak och brottades med gladiatorer. I Action Run springer man 7,5 km hinderbana där ett av många hinder är att hoppa över eld. Ska bli förbannat kul!  

Men allra närmast har jag lite ledighet att se fram emot i påsk. Skolan vilar ju egentligen aldrig men påsken är ändå helig på något vis. Efter en lång vinter behövs ett par extra dagar för att hinna ladda batterierna och sedan ge järnet. Jag har även begärt lite ledigt i sommar och jag hoppas att jobbet vill bevilja det eftersom jag redan nu börjat planera en liten tripp genom Sverige. Som sagt, har mycket kul att se fram emot. Det bästa med examensarbetet är att man ansvarar själv för hur man använder sin tid. Jag är inte beroende av någon annan som man ofta är i andra kurser i programmet. Min vår kommer att bestå av plugg och träning. Det kan ändå bli rätt så awesome. 

Numera en tjej med tatuering

Jag som alltid haft inställningen att tatueringar inte är något för mig. En grej som alla andra gärna får hålla på med men inte jag. Men när livet ruskar om en och kör med tvära kast och man på något sätt lyckas ta sig ur den där stormen med livet i behåll och livslågan ännu igång kan bestämda uppfattningar ibland ändras. 

I fredags bar det av till Stockholm för att tatuera fötterna. Tatueringen är en text från Lasse Winnerbäcks låt "Elden" och symboliserar det där som så många gånger har fått mig att överleva svackor i livet. Trägen vinner. Trägen vinner. Trägen vinner. Faktiskt. 

Jag är så himla nöjd. Rädslan inför tatueringen berodde inte på den smärtan som väntade utan att den eventuellt skulle kunna bli sned eller ful. Men den är mycket bättre än jag någonsin kunnat tro. Skulle jag någon gång tröttna så får jag väl gå i strumpor resten av livet. Just nu kan jag hur som helst inte sluta titta på den. 

Den vinner som är trägen

Den förlorar som ger upp

Idag när jag vaknade var jag trött. Det har ju trots allt varit en händelserik helg. Förutom min lilla tripp till huvudstaden har jag även jobbat, varit på 2-års kalas, pluggat och spelat match. Jag hade grus i ögonen och ville sova ett par timmar till. Men just nu sitter jag med en föreläsning i hörlurarna och direkt efter det har vi ett slutseminarium i denna kurs. Bara att gilla läget och försöka borsta bort gruset i ögonen.  

Helgens 2-års kalas för denna lilla donna. 

Vardagen just nu

Skolan tar mycket plats just nu. Väldigt mycket plats. Oftast så börjar jag min skoldag redan vid halv sju på morgonen, pausar för lite lunch mitt på dagen samt en snabb promenad sedan plugg igen fram till middag och sen oftast en liten stund till på kvällen. Ibland sträcker sig skoldagarna till sju-åtta på kvällen. Egentligen inte okej. Men ändå helt okej. 

Vi har haft två tunga kurser på avancerad nivå, men om mindre än två veckor drar mitt första examensarbete igång och jag är heltaggad. Examensarbetet motsvarar en C-uppsats och ligger på grundnivå 2 vilket inte har samma höga krav som kurserna på avancerad nivå. Men till hösten ska ett andra examensarbete skrivas, motsvarande en D-uppsats, på avancerad nivå. Det är nytt i lärarprogrammet att skriva två examensarbeten. Tidigare skrevs det bara ett. Lärarna på Högskolan tycker att det är "lyllos oss" som får skriva två. Det känner jag mig ytterst tveksam till.  

Jag ligger i och tränar crossfit så ofta jag kan. Passen ger mig en så nedrans träningsvärk att det ibland måste gå 4-5 dagar mellan passen för att kroppen ska orka återhämta sig. På fotbollsträningarna befinner vi oss just nu ute på konstgräset istället för inne i trånga lägerhyddan. Det är kul men otroligt slitsamt för kroppen. Jag kände mig positiv inför årets fotbollssäsong men efter helgens träningsturnering vet jag inte hur kroppen ska orka spela. På något sätt måste det gå. Fotboll är ju så förbannat kul. 

Nu behöver jag återgå till min plugg-bubbla. Slänger in en sista bild på mig och världens bästa lilla tjej. Denna lilla tjej blir för övrigt 2 år imorgon. Två väldigt fina år med dig. Är så tacksam att just lilla du kom och förgyllde våra liv.  

Kanske möter vi en vår igen

Jag kan knappt tro att vi är inne på årets elfte vecka. Jag kan knappt tro att jag spenderat en vecka i Sälen med meterhög snö och solsken. Jag kan knappt tro att våren nu anlänt till Sörmland med värme och sol. Tiden går så makalöst fort och jag hinner inte riktigt med. 

Here's the thing. Jag skriver sällan blogg när jag mår dåligt, därför sker skrivandet just nu väldigt sporadiskt. Det blir så naket att lämna ut sig här på bloggen när alla känslor inte står rätt till. Ändå har jag valt att lämna ut mig själv både en och två gånger det här året. Det blir på något sätt en sporre att fortsätta kämpa. 

Saken är den att nu mår jag rätt så bra. Känslorna börjar falla på plats igen och stormen som härjat inombords börjar lugna ner sig nu. Mitt största problem just nu är skolan som äter upp mig inifrån och ut. Men jag är glad så länge det är mitt största problem, det är enklare att greppa och mer hanterbart än mycket annat.   

Ett litet urval av bilder från VM i Falun och Lindvallen i Sälen: