Jag som alltid haft inställningen att tatueringar inte är något för mig. En grej som alla andra gärna får hålla på med men inte jag. Men när livet ruskar om en och kör med tvära kast och man på något sätt lyckas ta sig ur den där stormen med livet i behåll och livslågan ännu igång kan bestämda uppfattningar ibland ändras.
I fredags bar det av till Stockholm för att tatuera fötterna. Tatueringen är en text från Lasse Winnerbäcks låt "Elden" och symboliserar det där som så många gånger har fått mig att överleva svackor i livet. Trägen vinner. Trägen vinner. Trägen vinner. Faktiskt.
Jag är så himla nöjd. Rädslan inför tatueringen berodde inte på den smärtan som väntade utan att den eventuellt skulle kunna bli sned eller ful. Men den är mycket bättre än jag någonsin kunnat tro. Skulle jag någon gång tröttna så får jag väl gå i strumpor resten av livet. Just nu kan jag hur som helst inte sluta titta på den.
Den vinner som är trägen
Den förlorar som ger upp
Idag när jag vaknade var jag trött. Det har ju trots allt varit en händelserik helg. Förutom min lilla tripp till huvudstaden har jag även jobbat, varit på 2-års kalas, pluggat och spelat match. Jag hade grus i ögonen och ville sova ett par timmar till. Men just nu sitter jag med en föreläsning i hörlurarna och direkt efter det har vi ett slutseminarium i denna kurs. Bara att gilla läget och försöka borsta bort gruset i ögonen.
Helgens 2-års kalas för denna lilla donna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar