Mot ljusare tider

Här hemma händer inte särskilt mycket spännande. Jag har ganska lite att göra i skolan därför har jag passat på att anmäla mig till lite extrajobb. Var på fritids i Sparreholm igår och ska vara där idag och imorgon också. Så dagarna går i ett just nu. Upp på morgonen, lämna kids, plugga förmiddag, jobba eftermiddag, hem, hämta kids, äta och träna sen sova. Ungefär. Men det känns kul att jobba lite extra och jag har inte tänkt bränna ut mig så pass som jag gjorde förra våren. Hehe.

Tror den här extra energin kommer från solen som tittat fram flera dagar i rad, och det faktum att det är MYCKET ljusare nu än tidigare när jag lämnat kidsen hos dagmamman och fritids. Till och med Cappen sa idag: "Va ljust det är ute." Det stämmer bra, och det går fort nu. Har en jättesmart app som visar när solen går upp och ner om dagarna:

Idag

Om bara en månad kommer det se ut så här:

28 mars går solen upp 05.31(!) och ner 18.26.
Snart är det ljust hela dagarna.

 

Nu ska jag hoppa i lite anständigare kläder, käka lite mat och sen åka iväg och jobba. Det är torsdag och snart helg. Fint som fan. Puss. 

Idag vs igår

Har haft en så himla lugn och skön dag om man jämför med igår. Började dagen med en förtrollande föreläsning. Själva ämnet var väl inte sådär jätteförtrollande men gubben som höll i föreläsningen vet verkligen hur man fångar upp sin publik. Sånt gillar jag. Det bästa är att medan man tittar på föreläsningen kan man duka upp ett litet bord med mellanmål som man sedan kan sitta och slurka i sig utan att man stör någon annan. På så sätt är det jädrigt gött med distansutbildning, men det har jag säkert sagt förut.

Gårdagen var mindre bra eftersom jag kände mig allmänt pyton. Tjurig, arg på allt och alla men framförallt mest klantig. Senast jag var i Katrineholm trodde jag att jag tappat plånboken. Igår var jag i Katrineholm för att handla och sedan besöka biblioteket. Vad gör jag? Jo, jag kör iväg med tre väldigt värdefulla böcker på biltaket genom hela Katrineholm. Kommer på mig själv när jag nästan är framme skriker rakt ut: "MEN FÖR I HELVETE AMALIA!!"

Tvärstannar och upptäcker att två utav tre böcker faktiskt ligger kvar på taket. Kastar in de i bilen och vänder för att leta reda på den tredje. (Borttappad bok ger typ böter på 300 spänn..) Hittar boken i holmens största fyrvägskorsning. Drar i friläge, varningsblinkers och skuttar ut mitt i korsningen och sen snabbt tillbaka in i bilen igen. Boken hade klarat sig bra. Den hade blivit påkörd och var lite skitig men jag hoppas att ingen märker det. Pustade ut och skrattade lite åt mig själv.  

Jag under gårdagen..

 

 

Borde nämna att jag dock mådde mindre pyton efter träningen med Jill. All ilska var som bortblåst, man blev rejält trött och kroppen kändes smidigare än aldrig förr. Riktigt uppfriskande var det, trots att jag hade sämsta inställningen innan. Träning helar, så är det bara.

 

Kram kram  

Fartfylld helg med vårsol

Helgen har bjudit på så mycket. Jag och kidsen var och kollade på innebandy medan Benny lirade match på lördagsmorgonen. På lördagskvällen var det kalas för Cappen som gällde. Det var tårta, kakor, bullar, godis och chips överallt. Jag lyckades hålla händerna någorlunda i styr. Jag har hunnit med att träna på gymmet och varit ute med Claris i det fina vädret. Helgen bjöd verkligen på en riktig vårsol. Sen har jag varit på vattengympa med brudarna i fotbollslaget. Efteråt bubblade vi bubbelpool och bastade. En riktig kanonhelg om ni frågar mig.

Tittar man ut genom fönstret idag är vårsolen som bortblåst och träden är återigen klädda med frost. Benny är hemma och kör VAB för Casper som har haft ont i halsen hela helgen. Dock vaknade han idag och var superpigg, så han ska nog kunna gå till skolan imorrn. Han har ju inte varit där på två veckor på grund av operation och sportlov. Så nu är det full fart där nere. Claris ska till dagmamman vid nio och min nya delkurs drar inte igång förrän vid 9.30 så jag känner mig lite smått handlingsförlamad. Men betala räkningar är ju alltid kul, kanske skulle få det överstökat redan nu.  

Kram kram  

Cappens snygga tårta! Skapad av Madde.

Tröttmössa

Jobbigt med kalas och melodifestival!

Ordningen återställd

Igår anlände äntligen kidsen hem till oss och allt kunde bli som vanligt igen. Idag är det exakt två veckor sen Casper opererades och det är som det aldrig har hänt, han är superpigg. Vi hade fredagsmys och såg på gladiatorerna. Barnen sprang runt och skulle härma dem förstås, Claris ser så jäkla rolig ut när hon sträcker ut armarna och spänner på bröstet (Heros segergest).

Fast att allt är som vanligt, dvs att Casper är lika lat som vanligt och Claris grinar lika lätt som vanligt, känns det himla skönt att ha två friska, busiga, lata, griniga, trötta, glada och tjatiga ungar hemma igen!

Idag är jag och kidsen ensamma hemma en stund medan Benny lirar match med grabbarna i Nyköping. Det var lite för tidigt och lite för kallt för oss andra att följa med. Ska strax gå upp och äta frukost. Kidsen har varit vakna en stund men jag har legat kvar och myst lite i mitt nystädade sovrum. Vi får se vad dagen bjuder på. Till kvällen blir det iaf kalas för Casper och mello såklart!

Städat hus och överfullt gym

Går runt och bara myser här hemma. Städar, tvättar, plockar och viker tvätt. Det blir fint och snart är det klart, och då kan jag ta helg. I ett riktigt välstädat hus dessutom.

Var på gymmet imorse men hade helt glömt bort att det är PRO-dag på fredagar. Det var jag och 4 gubbar där. Sen tre andra som inte kan räknas som PRO. Fullt med folk, som vanligt. På en fredag kl. 9.00?? En utav gubbarna sa iaf att jag var vältränad. Lite scary, men kul att höra förstås.

I helgen väntas familjemys, kalas och vattengympa med fotbollsbrudarna. Så jädra gött!

Lyxar till det med lite ledighet

Delkurs 1 som vi läser just nu avslutas på fredag. Vi har en labbrapport som ska in imorrn och en slutrapport som ska in på fredag. Labbrapporten gjorde jag klart förra veckan och slutrapporten började jag med i måndags och avslutade idag. Har lämnat in båda rapporterna och nu har jag två dagars ledighet framför mig. Så jädra gött!

Sitter för första gången på väldigt länge med en kopp te i handen och bara njuter av eftermiddagen, utan att känna stress. Eftersom bankkontot är tomt och inte blir påfyllt förrän på måndag ska jag ägna mig åt massa träning och städning under mina lediga dagar. Två gratis och väldigt nyttiga aktiviteter. Låter kanske tråkigt men jag tycker det ska bli skönt. Har varken haft tid eller ork att träna och städa den senaste tiden så nu känns det skönt att få en stund över till det.

Maria & Co.

Har skrattat gott åt Maria Montazami och hennes kompis Mindy ikväll. De är två personer som verkligen kan vara sig själva fast att hela svenska folket tittar på. Sånt beundrar jag. Låg alldeles själv i soffan och fnissade när Mindy jagade hundar över halva Västerås och Maria skyller saker på Mindy eftersom hon inte kan svenska. Har ni inte sett kvällens avsnitt av Maria och Mindy så gör det på tv3 play.

Gosade ner mig i sängen och skrattade även gott åt gårdagens avsnitt av top model Sverige. Pamela får aldrig åka ut för hon gör hela showen med sin kassa engelska och sega reaktioner. Love it! Tv-nörden har talat, men allvarligt, har skrattat hela kvällen. Tack tv3.

Nu är det bedtime. Natti!

Det där med att längta

Jag längtar väldigt mycket till våren just nu.

- Jag vill kunna dra på mig jackan och sticka iväg någonstans utan att behöva tänka på långkalsonger, sockor, kängor, mössar och vantar.

- Jag vill sticka ut på en löprunda över stockar och sten istället för att pulsa genom snömodden.

- Jag vill utforska skogarna och löprundorna som finns häromkring vår nya bostad. Vi hann ju lagom flytta hit innan snön kom.

- Jag vill kunna cykla till mataffären. Det har jag inte kunnat göra tidigare även om det varit vår, eftersom vi bara hade en brant backe mellan oss och affären.

- Jag vill spela fotboll på gräs. Inomhussäsongen i all ära. Men den börjar kännas lång.

- Jag vill ha torra vägar utan massa is, sand och snömodd.

- Jag vill kunna gå ut utan att halka omkull.

- Jag vill vakna pigg och utvilad av morgonsolen inte trött och utmattad av det eviga mörkret.

- Jag vill plantera om mina blommor. Vissa växer som ogräs just nu (de fula förstås) och de andra är bleka och tråkiga (mina fina blommor förstås).

- Jag vill ut och påta i trädgården. Rensa ogräs, klippa gräs och plantera blommor.

- Jag vill grilla på vår uteplats.

- Jag vill att vårsolen ska ge mig lite extra energi och fräknar på näsan.

Listan kan göras evigt lång. Sorry vintern, men du har varit här lite väl länge nu. Det är dags att kapitulera och låta moder natur jobba med sina magic fingers. Eller så kan det ju snöa lite till, visst. Det är säkert bara jag som längtar till våren.

Vår i Venedig 2009

Våren i Sverige just nu..

En alldeles för kort helg

Sörjer att helgen gått alldeles för fort. Det är redan söndag eftermiddag. Har ett nervryck i benet som vägrar ge sig och skolkamrater som stressar sönder mig på Facebook. Det kryper i kroppen av irritation och stress. Att man inte ska kunna njuta av sin söndag ifred utan nervryck som stör och skolkamrater som nojjar över ingenting.

Har i alla fall haft en skitbra helg i övrigt. Träning med bästa brudarna igår morse. Älskar lördagsträningarna, de är alltid jobbiga och det är skönt att träna tidigt. Efter träningen var jag på mopperace och hejade fram pappa och morbror till en fjärdeplats. Sedan bar det iväg till Johanna för att fira henne tillsammans med Lina, Tove, Timmy, Johan och Kelly förstås. Det bjöds på tacos och massa annat gott.

Idag har vi slappat lite här hemma, varit på promenad och hälsat på kidsen en stund. Nu är det snart dags för lite mat, och som sagt, jag sörjer att helgen snart är slut. Fast denna vecka kan väl knappast bli värre än den som vart. Och jag får äntligen komma igång med ordentlig träning och kost igen. Efter en vecka med massa onyttigt och minimalt med träning är det dags att börja fokusera igen.

Äntligen hemma

I eftermiddags kom Benny, Casper och Madde hem från Uppsala. Barnen är hos Madde och Andreas så jag och Benny har myst ner oss i soffan efter en god middag.

Så jädra skönt att ha sin bättre hälft hemma igen. Jag fungerar liksom inte lika bra utan honom. Har saknat honom så det gjort ont! Kärlek till dig Benny.

Nu blir det gladiatorerna och mera soffmys. Det här är bästa dagen på en plågsamt lång vecka.

Glad alla hjärtansdag

Det var så himla skönt att få vara på besök i Uppsala igår. Casper var pigg och glad och pratade som aldrig förr. Förutom när han skrattade förstås, då gjorde det ont i magen. Stor skillnad från i söndags när han knappt var vaken, inte sa ett ljud och hade slangar överallt. Nu är han helt slangfri, de tog bort droppen igår efter att vi hade åkt hem. Claris blev väldigt glad att få se både mamma, pappa och Casper även om hon såg lite tagen ut när hon såg Casper ligga i sängen med bandage och slang i armen.

Vägen hem blev tuff för Claris då hon ville vara kvar hos sin mamma. Förstår hennes saknad och det var inte lätt att ta med henne hem då hon var ledsen hela tiden. Eftersom vi kom hem sent somnade hon fort ändå och det första hon sa imorse var att hon ville vara hos mamma. Den här situationen är ju väldigt speciell för henne då hon varken har brosan, mamma eller pappa hemma. Som tur är fick hon ju träffa Wigge och Wilma hos dagmamman idag och det kunde nog få henne på lite bättre tankar.

Läkarna sa igår att de möjligtvis skulle få komma hem fredag beroende på hur bra det går att äta och röra på sig de närmsta dagarna. Nu på förmiddagen har Cappen varit uppe och gått två ggr och ätit av alla hjärtansdag-godiset vi tog med igår, så än så länge verkar det som att de kommer hem imorrn. Hoppas läkarna kan ge oss klara besked snart så vi slipper gå runt och undra. Allra skönast vore det för Claris som är lite för liten att förstå tidsperspektivet, men "imorgon" vet hon vad det betyder. Så nu håller vi tummarna sådär hårt igen!! Skulle vara så skönt att få hem dem imorrn.

Glad alla hjärtansdag förresten!
Kram kram

 

 

När tyngden på axlarna släpper

Idag känns livet lite lättare. Det har gått bra i skolan och Casper verkar vara pigg i Uppsala. Vi hade ett litet panikscenario idag på morgonen då doktorn trodde att nålen som suttit i Caspers mage med lokalbedövande försvunnit in i magen. Den var spårlöst borta och om de inte hittade den skulle det bli operation igen. Men de kunde sedan konstatera att nålen tagits bort redan vid operation, vilket också innebär att Casper inte fått något lokalbedövande i magen sedan operationen utan bara morfin. Skönt att de inte behöver operera igen men hemskt att Cappen legat utan bedövning i flera dagar. Inte konstigt att han gnytt och haft ont. Tycker han är så himla stark som hanterar smärta så bra fast att han är liten. En riktig hjälte faktiskt.

Vid halv tre åker jag och Claris upp till Uppsala tillsammans med Östen och Lillan. Det ska bli så skönt att få träffa en pigg Casper och få krama om både Benny och Madde. Claris har saknat sin mamma extra mycket så hon tycker nog också att det ska bli skönt att få träffa dem alla tre igen, även om det bara blir för några timmar. Ska se till att packa med lite extra kläder till Benny som verkar bli kvar där uppe några dagar till. Hur länge de blir kvar vet vi inte riktigt än. Vi hoppas få något besked så snart som möjligt så man vet ungefär hur många dar man behöver ställa in sig på.

Sen beskedet imorse att nålen inte var i magen har allting i alla fall känts mycket bättre. Det går framåt för Cappen även om det går sakta och i perioder. Rätt som det är kan han ha ont och sova i flera timmar men när han sen vaknar är han liiite piggare än innan. Ska som sagt bli väldigt skönt att få krama om alla. Så nu är det bäst att jag avslutar dagens plugg lite tidigare än planerat och sätter fart här hemma så vi kan komma iväg.

Kram kram

Halsband till Benny som Claris knåpade ihop
vid vår lilla pysselstund igårkväll.
Det ska självklart med till Uppsala!

Styrkan i vänner och familj

Har för första gången på väldigt länge dragit på mig ett par jeans. Har levt hela helgen i samma byxor och BH så jag lät dem ta några varv i tvättmaskinen. Passade på att tvätta håret också så nu är jag fräschare än vad jag varit på länge.

Oroskänslorna jag haft har gått över till enorma saknadskänslor. Vill att Benny och Casper ska vara hemma, friska och krya. Hela situationen känns så överväldigande. Men vi gör alla vårt bästa och vi får så mycket fint stöd från nära och kära. Allting känns så himla mycket enklare och bättre då. Jag gör mitt bästa i skolan också men det går himla segt och huvudet proppas med andra tankar ist för fakta om friktion.

Ska alldeles strax iväg och hämta hem lilla Hulda. Hon har varit jätteduktig de senaste dagarna och eftersom det är fettisdagen idag ska vi till affären och handla en rosa munk efter Claris önskemål. Ikväll blir vi bara hemma och gör det som känns bäst för stunden.

Världens längsta helg

Den här helgen har verkligen känts mördarlång av all väntan och oro. Jag somnade igår på soffan som en klubbad säl cirka tio över nio. Vaknade vid tio, gick raka vägen uppför trappan och sov klubbad resten av natten också. Fast jag hade verkligen behövt en ännu längre helg utan en massa vardagsmåsten. Allt skolarbete kryper sig på och jag har inte alls någon lust.

Sitter mestadels och stirrar på skärmen. Fast att jag vet att allting är okej fladdrar tankarna iväg på annat håll. Axlarna känns tunga för att man inte får vara uppe i Uppsala och stressen letar sig in i magen för att man inte får något gjort här hemma. Huvudet bultar eftersom tankarna med oro möter tankarna om "friktion" och fysik. Jädra skitskola och jädra skitsjukdomar.

Det är när något sånt här händer som den där själviska sidan kan leta sig fram. Man önskar att man inte var lika beroende av andra som man är och att man inte brydde sig om andra lika mycket som man gör. För det gör så ont när de har ont. Man önskar att man vore själv så att man slipper känna sådan här oro och stress när något händer. Fast vad vore jag utan min familj? Säkert ännu mer bedrövad än vad man känner sig just nu. Man tänker så konstigt när sånt här händer, jag vet inte riktigt om ni fattar. Men vi människor fungerar väl så, att man både vill ha och äta kakan. När livet är som vanligt letar man efter någon att dela livet med men när något inträffar önskar man att man vore ensam för att slippa se andra lida. Själviskt, jag vet.

För att skringra tankar från både oro och plugg har jag varit ute och skottat uppfarten och borstat av bobben som stått under förrådstaket. Tänkte ta en promenad med den till Yvve sen när jag hämtar Claris, och skjutsa henne hem. Sånt man har tid för nu när bara en liten plutt är hemma. Sen vill jag rikta lite extra uppmärksamhet mot henne för att hon inte ska känna sig bortglömd mitt i allt kaos med Casper. Wilma och Willgoth har ju åtminstone sin pappa på plats, Claris får ju nöja sig med mig och Andreas nu när Madde och Benny är i Uppsala. Då får man passa på att göra små saker som hämtning hos dagmamman lite mer speciella.

 

Bobben redo!

Bästa skorna :)

Update om läget

Igår blev det operation efter att Casper fått en smärtattack vid kl. 15. Efter operationen konstaterade de att det inte hade gått att lösa på annat sätt, känns skönt att det inte blev i onödan. Tydligen hade rester från operationen vid födelsen slingrat sig som ett snöre runt tarmen och täppt igen. Lite ironiskt att det blev på årsdagen.. Läkaren passade även på att ta bort blindtarmen för att slippa behöva gå in i magen igen någon annan gång.

Lättnaden efter operationen igår var enorm även om man visste att en lång rehab med mycket smärta väntar Cappen. Kunde för första gången sedan i torsdags sova "gott".

Tog med mig mamsen upp till Uppsala idag för att hälsa på. Det var jobbigt att se lilla plutten ligga där med slangar överallt. Ville bara fly fältet men det var skönt att man tog sig i kragen och stannade. Han sov mest hela tiden och när han väl var vaken hade han väldigt ont. Fick iaf krama om Benny och låta honom ta stöd emot ens axel ordentligt och det kändes skönt.

Har fått veta att Cappen nu på kvällen ätit en isglass, spelat ds och pratar litegrann. Alltså en enorm förbättring på bara några timmar sen vi var där. Han är så duktig hela tiden. Visar inte det minsta att han är rädd eller så utan hanterar det hela väldigt bra. Saknar de ännu mera nu efter besöket, vill att de ska komma hem.

Claris fick följa med mig hem idag. Dels för att hon ville och dels för att avlasta Andreas som kämpar med att hålla isär Wigge och Claris. Lika bra som de kan leka, lika mycket bråkar de. Skönt också för henne att få lite extra uppmärksamhet nu när all mamma och pappas tid går åt till storebror. Vi har myst i soffan och nu hoppas jag att hon somnat där uppe. Hon har inte sagt ett ljud hittills, jätteduktig tjej!

Det var läget så här långt. Nu ska jag däcka i soffan med ett gott mellanmål.

En enda lång väntan

Gårdagen va hemsk och bara en enda lång väntan. Läkarna förberedde oss på operation men eftersom Casper va piggare väntar ännu en röntgen vid halv sex ikväll. De vill såklart undvika operation om det går. Så nu håller vi tummarna för att tarmen reder ut sig själv.

Själv har jag varit iväg och tränat fotboll med brudarna och Storken. Det va skönt att komma hemifrån och få fokusera på annat en stund. Ska alldeles strax hem till Maddo och hjälpa henne flyttstäda. Skitkul en lördag, men ligger ju lite i lä eftersom jag flyttat typ 2 ggr och Maddo hjälpt oss då. Bara att bjuda igen! Kan va skönt att städa bort orostankarna också.

Starka killen och bästa familj och vännerna:

Omtumlande dag

Har suttit i soffan snart hela dagen. Fick veta imorse att Benny och Casper skulle få åka ambulans till Uppsala och att han förmodligen skulle behöva operera magen och tarmarna. Lina kom som en räddande ängel och satt med mig hela dagen medan jag försökte reda ut vad det var som hände egentligen.

Benny, Madde och Casper är nu i Uppsala. De fick träffa samma läkare som hjälpte till vid Caspers födsel för exakt 8 år sedan så de kände sig trygga. (Han hade komplikationer med magen då också.) Har inte hört så mycket mer, vet fortfarande inte om det blir nån operation eller ej.

Ska snart åka hem till mamma. Vill inte va ensam hemma å tänka på allt som händer. Vill bara att allt ska bli bra, att Casper ska va frisk och hålla Benny i handen. Tänker på lilla Cappen som får spendera sin födelsedag på sjukhuset. Benny berättade iallafall att han va glad över alla presenter som han fått öppna i sjukhussängen.

Håll tummarna för att allt blir bra nu.

(Snodde denna bild av Madde)

Först bra sen lite dåligt

Benen och knäna ekar av smärta. Om det är träningsvärk eller överträning kan jag inte riktigt svara på. Tror att bytet mellan löpband och snömodd från dag till dag kan slita rätt rejält på ett par redan klena knän. I axlar och överkropp sitter träningsvärken iallafall. Det är jag säker på.

Kvällen blev inte alls så bra som jag tänkt mig. Fotbollsträningen var skitkul med mycket skratt men även hårt slit och mycket svett! Grymt kul var det.

Men Benny sitter på akuten med en liten Casper som har magkramper. Smsade med honom nyss och då hade Cappen lyckats somna iallafall. Hoppas på att kramperna går över så han kan få fira sina födelsedag och slippa ställa in morgondagens kalas. Vet ju hur mycket han längtat. Lilla gubben, krya på dig.

Hatar känslan när man kommer hem från en träning och ingenting av det man har hemma duger. Munnen, hjärnan och magen vill bara ha socker och fett. Som precis nyss. Tvingade i mig två stekta ägg och en kopp te istället. Munnen, hjärnan och magen är inte alls nöjd. Är så sötsugen att jag dreglar. Ska försöka sova bort både sötsug och smärtan som ekar från topp till tå.

Godnatt!

Josses bananplättar

Har precis käkat mellis, det blev Josses goda bananplättar. Jättegoda! Bara att mixa en banan helt slät, vispa tillsammans med två äggvitor och steka på medelvärme så har man ett supergott mellanmål. Topping är valfritt, jag körde på lågkalorisylt, jordnötssmör och lite kokos. Soo goood!

Längtar så förbaskat till träningen ikväll, ska bli kul att få lira lite fotboll! Vissa gånger känns det väldigt långt mellan lördags- och torsdagsträningarna. Men innan det blir nån träning måste jag sätta fart och städa här hemma. Imorgon blir det nämligen 8-års kalas för Cappen här hemma. Han är redan 8 år, tiden flyger verkligen iväg!

Framgångens sötma

Eftersom vi läser världens segaste kurs och lärarna verkar ha noll framförhållning har jag haft väldigt lite att göra idag. Så lite att jag drog till gymmet mitt på blanka dan. Då ÄNTLIGEN kom den där lilla boosten som gjorde att jag kunde känna att träningen faktiskt leder någonvart. Har inte gjort chins på två veckor eftersom jag var i Falun förra veckan, därför överraskade jag mig själv genom att först göra fem stycken (på rad!!). Sen gjorde jag fyra stycken till och sen avslutade jag med tre tuffa till!

Det var precis vad jag behövde nu när träningen känts så trög den senaste tiden, thaaank you lord. Nu tuffar vi framåt och ser till att överleva nästa svacka lika lätt.

Nu ska jag göra första riktiga skol-insatsen för idag, redovisning mellan 15.00-16.30. Sämsta tiden ever men jag överlver nog.

Kram kram

Blev lite exalterad där på gymmet..

Till mamma & pappa

Ta med mig på en shoppingrunda (eller bara till H&M). Vill ha. Kram.

Önska är faktiskt gratis. Kram igen. Dubbelkram. Jättemycketkram.

Det där med att plugga effektivt

Plugget idag har gått så jädra segt. Hann nätt å jämnt med det jag hade planerat för dagen.

Istället för att arbeta effektivt har jag tillbringat ganska mycket tid i soffan med fruktsallad och en kopp te. Dessutom har jag bakat nyttiga chokladbollar som ska avnjutas ikväll.

Men nu har jag slagit igen skolböckerna och tänker trotsa snöstormen för en promenad upp till affär'n. Mitt paket har ju kommit!!

Paket på väg

 

 

Nätshoppade lite igår. Både mina proteinpulver och aminosyror är puts väck så det var dags att beställa hem lite nytt. Valde smaken "rich chocolate" på mitt kaseinpulver och smaken "banana chocolate" på mitt vasslepulver. Älskar ju banan och choklad men har en känsla av att jag kommer ångra mig. Aminosyrorna fick smak av ciron/lime eftersom Tove beställt mango och den smakade skit, haha. 

 

Älskar att få paket. Det får gärna komma nu, nu, nu! Det kommer antaligen imorrn, men med det här snöovädret som vi fått kan det ju dröja. Håll tummarna för imorgon!

 

Kasein (och vassle)

Vassle

Aminosyror

 

 

Köpes här. 

 



När livet känns trögt

Jag är helt sönderpsykad av alla bilder som florerar på instagram. "Foreverfit" hit och "strongisthenewskinny" dit. Magrutor överallt. Starka armar, smala kroppar. Så kallad "ren mat" i precis ALLAS munnar. Tittar på alla bilder och tänker "jag vill också.."

Dagens "rena mat"

 



Under vecka 3, 4 och 5 har jag hållt mig till ett fettbrännarprogam som ni kan hitta här. Programmet går ut på att träna gym 3 ggr i veckan och under resterande dagar syssla med lågintensiv förbränning som ska bränna fett. Just nu är jag uppe i cirka 10 pass i veckan. Tre pass med fotbollen, tre pass på gymmet inkl. 30 min lågintensiv förbränning och fyra pass med en timmes lågintensiv förbränning.

Men just nu känns livet bara så himla trögt. Ingenting händer. Min kropp blir inte mindre och den blir inte större. Jag blir inte smalare och jag blir inte biffigare. Jag blir varken slankare eller starkare. Jag står bara still. Jävligt still. "Du är ju bara inne på tredje veckan" säger Benny och jag vet att han har rätt, men visst är det jobbigt för psyket ändå? Istället för att vakna upp och känna mig pigg, slank och och stark känner jag mig svullen och fet. Som att försöka springa i motvind.

Blir så tokig på mig själv att jag börjar undra om jag ens skulle märka ifall jag en dag vaknade upp med en superkropp. Eller om jag fortfarande är svullen och fet i mina egna ögon. Instagram kan verkligen peppa en att äta god och "ren" mat men samtidigt kan jag bli helt mindfuckad och intala mig själv att jag aldrig kommer kunna se ut som alla dem som spänner upp sina superkroppar på varenda liten bild. Kanske läge för en insta-paus?

Mindfuck!

Vill verkligen att nästa vecka ska kännas lite lättare, och framförallt rolig och mer inspirerande. Instagram förmedlar verkligen en snar gräns mellan inspiration och galenskap, och jag vet ärligt talat inte riktigt vart jag befinner mig just nu. Kommer jag känna mig mer inspirerad framöver eller bara bli mer mindfuckad och galen på mig själv? Träning, hälsa och fitness ska ju va kul, avslappnande och inspirerande. Inte kännas stressigt, ge komplex och djup ångest.

Måste verkligen hitta inspirationen, inte pressen, inför nästa vecka. Jag ställer mig frågan om det är alla bilder som florerar på instagram som gör att livet känns trögt eller om min träning verkligen går trögt? Det är rätt svårt att avgöra när man ständigt jämför sig med Spirit i gladiatorerna eller någon annan muskeltjej som någon gillat på instagram.

Kram kram