Ett känslosamt avslut

Igår anlände jag i Falun för lärarutbildningens absolut sista campusdag. I musik-, bild-, och dramasalen som vi varit i så många gånger förut samlades vi nu en sista gång för att avsluta vår utbildning. Först på schemat stod en sista redovisning. Jag blev inte särskilt förvånad när lärarna meddelade att de ville att vi skulle korta ner våra redovisningar från 20 till 15 minuter. Jag som övat dagen innan hade en redovisning på ca 17-18 minuter så det blev bara till att stryka punkter i min powerpoint. Men som sagt, jag blev knappast förvånad, sånt gör våra lärare nästan varje gång och den här gången kunde jag inte ens bli arg. Det är högskolan i ett nötskal och det skulle bara bli klart. 

Och klart blev det. Vi åt lunch på Restaurang Vildgåsen en sista gång tillsammans. Deras goda lunchbufféer glömmer man inte i första taget. Sedan gjorde vi en sista gestaltande uppgift tillsammans, om resan i vår utbildning från början till slut. Till sist samlades vi alla ca 30 studenter som är kvar i utbildningen i en enda sal och lärarna bjöd på cupcakes, kaffe, te och en rosceremoni. Jag blev otroligt känslosam, mer än jag trodde. Känns så sorgligt att det är över, att vi inte ska ses i dem där salarna längre och utföra experiment, gestaltningar eller skapa film tillsammans. Samtidigt är det en så otrolig lättnad. Att jag har klarat det. 4 år på högskolan utan en endaste liten omtenta och här står jag nu som färdigutbildad lärare. Hjälp! Det är en mäktig och samtidigt skrämmande känsla. 

Bara en liten del av "f-3 nät". Flera saknas som inte
kunde delta på campusdagen. Sedan var även "f-3 campus" och
"4-6 nät" med på sista dagen. Så roligt att få se alla och önska
dem lycka till i arbetslivet! 

För mig var lärare aldrig ett självklart val av yrke. Jag var själv ett av dem barnen som kunde säga att "jag skulle aldrig kunna blir lärare". Jag sökte in till mäklarutbildningen 2 gånger och kom in. Jag sökte in till folkhälsovetare och kom in. Aldrig kändes det riktigt rätt att kryssa i svarsrutan och acceptera platsen jag fått. Under året 2011 hade jag fyra olika jobb; först miljöteamet där jag sa upp mig och slutade i juni, sommarjobbade på Woody i Katrineholm, jobbade ca 10 veckor på Willys i Flen innan jag anmälde mig som skolvikarie på Malmaskolan och Ekbackens skola under hösten 2011. Ganska snabbt fick jag ett längre vikariat i Sparreholm och i den rollen som fritidspedagog och lärare insåg jag att "hm.. jag är ju ganska bra på det här." 

Jag prövade att vara vikarie precis överallt. I lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Som gympalärare, NO-/MA-lärare, svenska, SO ja till och med syslöjd! Men det var något med de yngre barnen som lockade mitt intresse. Deras lust att lära och törsten efter kunskap. När mina ord förvandlades till deras kunskap fick jag en ordentlig kick som fick mig att söka in till lärarprogrammet, Jag minns att distansutbildning var det enda alternativet eftersom jag sökte på hösten för att börja till våren. Mälardalens högskola i Eskilstuna hade ännu inte öppnat denna utbildning eftersom den var ny från hösten 2011. Men både Härnösand och Falun erbjöd utbildningen. Jag valde först Härnösand men innan ansökningsdatumet gått ut ändrade jag till Falun. Någonting sa mig att det Falun var det rätta stället. 

Och nu har det gått 4 år sedan jag nervöst fumlade in i den stora aulan i Falun för att anmäla mig som närvarande. Efter cirka 2 år i utbildningen kände jag för första gången att jag valt HELT RÄTT. Det tog alltså så lång tid men idag är jag helt övertygad om att det är världens viktigaste jobb. Jag har svårt att se mig själv göra något annat än att jobba inom en pedagogisk verksamhet. Nu börjar allvaret och jag ska ut i arbetslivet. På måndag är jag ansvarig klasslärare för elever i årskurs 2. Gode gud hjälp mig. Låt mig rocka detta yrke så som jag rockat den här utbildningen! 

Tack till alla som stöttat mig i utbildningen. Ett extra stort tack till min mamma som alltid pushat och hjälpt mig i den mån du kan för att lösa min frågor om skolvärlden och med min tenta i matematik förra vintern! Sedan ett extra stort tack till min fina Lina som var den som faktiskt sa åt mig att kryssa i svarsrutan och acceptera platsen. Sedan dess har du alltid uppmuntrat och hjälpt mig i min utbildning. Sedan ett extra stort tack till mina fina livskamrat B. Du är den som fått agera bollplank och tålmodigt lyssnat till alla mina bra och dåliga stunder i utbildningen. Utan er skulle jag aldrig stå här idag. 

Till sist vill jag också tacka Madicken som följde med mig upp till Falun och guidade mig i högskolan min första skoldag, Jonathan som tålmodigt hjälpt mig i arbetet med mitt examensarbete, min handledare Yvonne som jag gjort 15 veckors praktik hos och alla andra vänner, familjemedlemmar och studiekamrater som också gjort sitt yttersta för att stötta mig i min utbildning. En enda stor bamsekram till alla er! 

Säfsen tur och retur

I helgen var jag, B och kidsen i Säfsen på en skiweekend. Vi åkte i torsdags efter lunch, åkte skidor fredag och lördag och lämnade den fina stugan där vi bodde igår, söndag. Det var fantastiskt vackert uppe i fjällen. Snö precis överallt som såg ut som tjock glasyr på granarna intill backen. Fredagen var helt klart bäst skidåkar-väder då temperaturen var kall men överkomlig. I lördags var det betydligt kallare och då frös både tår och fingrar till is. Men det var en mycket bra resa trots den kalla temperaturen och trots att vi lyckades bränna popcorn så att stugans alla brandalarm löstes ut. Hehe. 

Alltid så snygga på bild. 

Särskilt Benny. Så fotogenisk du är hjärtat. 

Vacker solnedgång på väg mot stugan.. 

Jag syntes bra i backen, orange jacka och "slimegröna" pjäxor! 

Familjen cool. 

I sittliften på väg upp på fjället!! 

En slagen hjälte i soffan.. 

Idag har jag prickat av ännu en sak på min lista. Redovisning 1 är numera avklarad och nu återstår endast en resa till Falun inklusive redovisning 2 på torsdag samt att läsa igenom och fila lite på de två skriftliga uppgifterna som är kvar innan de lämnas in. De blev klara förra veckan men har fått "vila" över helgen så att förbättringar kan upptäckas. 

Imorgon ska jag träffa min klass där jag från och med måndag ska jobba som lärare. Iiih! Pirrigt minst sagt. Samtidigt som jag kommer att sakna dagarna i mysbyxor med ett flexigt schema och en tofs mitt på huvudet är jag fruktansvärt redo att få ta mig an en klass med rutiner, fast schema och ett arbete som innebär proper klädsel. Skräckblandad förtjusning!

Nu ska jag passa på att kolla serier och träna innan jag tackar för den här dagen. Jag suger ut det absolut sista av studentlivet och matar serier på netflix. Hehe. Är dessutom gräsänka då B är i Halmstad på jobb så då passar man på att dega i soffan och äta lite hur och när man vill!  

Dags att göra sig hörd igen

Fy vilken tråkig blogg. Jag har verkligen dragit ut länge på det här med att uppdatera. Det har ju hänt så mycket att jag knappt vet var jag ska börja. Jag kom hem från Thailand den 18 december och så här i efterhand är jag så himla glad att jag åkte iväg på det där lilla äventyret. Även om jag längtade mycket hem och kunde känna mig rätt ensam ibland. Det bästa med Thailandsresan var helt klart:

- De vita stränderna på Koh Samet.
- Vänskapen med Fanny (en annan VFU-student från Umeå).
- De goda kokosnötdrinkarna på TDV 3.
- Solnedgångarna.
- De varma åkturerna längs med Souan son Beach.
- Chicken with cashewnuts (no poncholot)
- Bananpannkakor.
- Att ligga på en badmadrass i poolen.
- ...och säkert 100 grejer till!

Bilder togs det många. Här kommer 3 av mina favoriter:

Alla tre är tagna en och samma kväll på Koh Samet men det kan inte hjälpas. Det var en fantastisk vacker kväll och en underbar del av resan. En riktig paradisö! 

Sedan jag kom hem har jag passat på att vara ledig, tränat och firat jul och nyår med vänner och familj som jag inte träffat på cirka 6 veckor. Denna julledighet har varit den bästa på många, många år! Inget jobb i mellandagarna utan bara massa fina stunder med vänner och familj. Det kan jag vänja mig vid. I skolan har vi haft eget arbete vilket har resulterat i att jag skjutit på plugget så långt det bara går. Men nu är det inte långt kvar. På min att-göra-lista har jag endast 3 punkter kvar sedan är jag klar med skolarbetet och även hela lärarprogrammet:

- Muntlig redovisning 1 (på måndag via nätet)
- Muntlig redovisning 2 (nästa torsdag i Falun)
- Läsa igenom och lämna in 2 skriftliga uppgifter

Ni ser, nästa torsdag är min sista skoldag. Jag ska redovisa den absolut sista uppgiften inom lärarprogrammet och måndagen efter det, den 18/1, börjar jag att jobba som lärare på heltid. Gaaah! Jag?? Lärare?? Va?? Kan knappast tro det. Men det är sant. Den 18/1 blir det sista "jobbiga" datumet på länge hoppas jag. Ett datum som jag såklart ser fram emot men som jag måste sparka mig själv i baken för att klara av. Sen när jag har börjat är det förhoppningsvis bara att köra?? Den som lever får se.

Teacher to be!

(Bild också från Koh Samet hehe) 

Nu ska det väl förhoppningsvis inte dröja så förbannat länge innan jag uppdaterar igen. Har aldrig sett så sidvisningar i statistiken som nu. Jag har funderat mycket på det här med bloggen nu när jag blir lärare. Hur jag kommer blogga och vad jag kommer att blogga om eller om bloggen ens kommer att hinnas med. Det hoppas jag. Men vi får se.

Ciao.