Dags att göra sig hörd igen

Fy vilken tråkig blogg. Jag har verkligen dragit ut länge på det här med att uppdatera. Det har ju hänt så mycket att jag knappt vet var jag ska börja. Jag kom hem från Thailand den 18 december och så här i efterhand är jag så himla glad att jag åkte iväg på det där lilla äventyret. Även om jag längtade mycket hem och kunde känna mig rätt ensam ibland. Det bästa med Thailandsresan var helt klart:

- De vita stränderna på Koh Samet.
- Vänskapen med Fanny (en annan VFU-student från Umeå).
- De goda kokosnötdrinkarna på TDV 3.
- Solnedgångarna.
- De varma åkturerna längs med Souan son Beach.
- Chicken with cashewnuts (no poncholot)
- Bananpannkakor.
- Att ligga på en badmadrass i poolen.
- ...och säkert 100 grejer till!

Bilder togs det många. Här kommer 3 av mina favoriter:

Alla tre är tagna en och samma kväll på Koh Samet men det kan inte hjälpas. Det var en fantastisk vacker kväll och en underbar del av resan. En riktig paradisö! 

Sedan jag kom hem har jag passat på att vara ledig, tränat och firat jul och nyår med vänner och familj som jag inte träffat på cirka 6 veckor. Denna julledighet har varit den bästa på många, många år! Inget jobb i mellandagarna utan bara massa fina stunder med vänner och familj. Det kan jag vänja mig vid. I skolan har vi haft eget arbete vilket har resulterat i att jag skjutit på plugget så långt det bara går. Men nu är det inte långt kvar. På min att-göra-lista har jag endast 3 punkter kvar sedan är jag klar med skolarbetet och även hela lärarprogrammet:

- Muntlig redovisning 1 (på måndag via nätet)
- Muntlig redovisning 2 (nästa torsdag i Falun)
- Läsa igenom och lämna in 2 skriftliga uppgifter

Ni ser, nästa torsdag är min sista skoldag. Jag ska redovisa den absolut sista uppgiften inom lärarprogrammet och måndagen efter det, den 18/1, börjar jag att jobba som lärare på heltid. Gaaah! Jag?? Lärare?? Va?? Kan knappast tro det. Men det är sant. Den 18/1 blir det sista "jobbiga" datumet på länge hoppas jag. Ett datum som jag såklart ser fram emot men som jag måste sparka mig själv i baken för att klara av. Sen när jag har börjat är det förhoppningsvis bara att köra?? Den som lever får se.

Teacher to be!

(Bild också från Koh Samet hehe) 

Nu ska det väl förhoppningsvis inte dröja så förbannat länge innan jag uppdaterar igen. Har aldrig sett så sidvisningar i statistiken som nu. Jag har funderat mycket på det här med bloggen nu när jag blir lärare. Hur jag kommer blogga och vad jag kommer att blogga om eller om bloggen ens kommer att hinnas med. Det hoppas jag. Men vi får se.

Ciao.