Ett känslosamt avslut

Igår anlände jag i Falun för lärarutbildningens absolut sista campusdag. I musik-, bild-, och dramasalen som vi varit i så många gånger förut samlades vi nu en sista gång för att avsluta vår utbildning. Först på schemat stod en sista redovisning. Jag blev inte särskilt förvånad när lärarna meddelade att de ville att vi skulle korta ner våra redovisningar från 20 till 15 minuter. Jag som övat dagen innan hade en redovisning på ca 17-18 minuter så det blev bara till att stryka punkter i min powerpoint. Men som sagt, jag blev knappast förvånad, sånt gör våra lärare nästan varje gång och den här gången kunde jag inte ens bli arg. Det är högskolan i ett nötskal och det skulle bara bli klart. 

Och klart blev det. Vi åt lunch på Restaurang Vildgåsen en sista gång tillsammans. Deras goda lunchbufféer glömmer man inte i första taget. Sedan gjorde vi en sista gestaltande uppgift tillsammans, om resan i vår utbildning från början till slut. Till sist samlades vi alla ca 30 studenter som är kvar i utbildningen i en enda sal och lärarna bjöd på cupcakes, kaffe, te och en rosceremoni. Jag blev otroligt känslosam, mer än jag trodde. Känns så sorgligt att det är över, att vi inte ska ses i dem där salarna längre och utföra experiment, gestaltningar eller skapa film tillsammans. Samtidigt är det en så otrolig lättnad. Att jag har klarat det. 4 år på högskolan utan en endaste liten omtenta och här står jag nu som färdigutbildad lärare. Hjälp! Det är en mäktig och samtidigt skrämmande känsla. 

Bara en liten del av "f-3 nät". Flera saknas som inte
kunde delta på campusdagen. Sedan var även "f-3 campus" och
"4-6 nät" med på sista dagen. Så roligt att få se alla och önska
dem lycka till i arbetslivet! 

För mig var lärare aldrig ett självklart val av yrke. Jag var själv ett av dem barnen som kunde säga att "jag skulle aldrig kunna blir lärare". Jag sökte in till mäklarutbildningen 2 gånger och kom in. Jag sökte in till folkhälsovetare och kom in. Aldrig kändes det riktigt rätt att kryssa i svarsrutan och acceptera platsen jag fått. Under året 2011 hade jag fyra olika jobb; först miljöteamet där jag sa upp mig och slutade i juni, sommarjobbade på Woody i Katrineholm, jobbade ca 10 veckor på Willys i Flen innan jag anmälde mig som skolvikarie på Malmaskolan och Ekbackens skola under hösten 2011. Ganska snabbt fick jag ett längre vikariat i Sparreholm och i den rollen som fritidspedagog och lärare insåg jag att "hm.. jag är ju ganska bra på det här." 

Jag prövade att vara vikarie precis överallt. I lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Som gympalärare, NO-/MA-lärare, svenska, SO ja till och med syslöjd! Men det var något med de yngre barnen som lockade mitt intresse. Deras lust att lära och törsten efter kunskap. När mina ord förvandlades till deras kunskap fick jag en ordentlig kick som fick mig att söka in till lärarprogrammet, Jag minns att distansutbildning var det enda alternativet eftersom jag sökte på hösten för att börja till våren. Mälardalens högskola i Eskilstuna hade ännu inte öppnat denna utbildning eftersom den var ny från hösten 2011. Men både Härnösand och Falun erbjöd utbildningen. Jag valde först Härnösand men innan ansökningsdatumet gått ut ändrade jag till Falun. Någonting sa mig att det Falun var det rätta stället. 

Och nu har det gått 4 år sedan jag nervöst fumlade in i den stora aulan i Falun för att anmäla mig som närvarande. Efter cirka 2 år i utbildningen kände jag för första gången att jag valt HELT RÄTT. Det tog alltså så lång tid men idag är jag helt övertygad om att det är världens viktigaste jobb. Jag har svårt att se mig själv göra något annat än att jobba inom en pedagogisk verksamhet. Nu börjar allvaret och jag ska ut i arbetslivet. På måndag är jag ansvarig klasslärare för elever i årskurs 2. Gode gud hjälp mig. Låt mig rocka detta yrke så som jag rockat den här utbildningen! 

Tack till alla som stöttat mig i utbildningen. Ett extra stort tack till min mamma som alltid pushat och hjälpt mig i den mån du kan för att lösa min frågor om skolvärlden och med min tenta i matematik förra vintern! Sedan ett extra stort tack till min fina Lina som var den som faktiskt sa åt mig att kryssa i svarsrutan och acceptera platsen. Sedan dess har du alltid uppmuntrat och hjälpt mig i min utbildning. Sedan ett extra stort tack till mina fina livskamrat B. Du är den som fått agera bollplank och tålmodigt lyssnat till alla mina bra och dåliga stunder i utbildningen. Utan er skulle jag aldrig stå här idag. 

Till sist vill jag också tacka Madicken som följde med mig upp till Falun och guidade mig i högskolan min första skoldag, Jonathan som tålmodigt hjälpt mig i arbetet med mitt examensarbete, min handledare Yvonne som jag gjort 15 veckors praktik hos och alla andra vänner, familjemedlemmar och studiekamrater som också gjort sitt yttersta för att stötta mig i min utbildning. En enda stor bamsekram till alla er!