Så här såg det ut i vårt vardagsrum igår kväll när jag fick för mig att rensa ur lite lådor som jag hämtat hos pappa. Pappa tyckte jag va dum som tog med mig dem precis när vi ska flytta men jag vill gärna rensa ut så mycket det går innan flytten. Det gick bra, nu ligger det mesta i kartonger som ska sparas eller i kassar som ska till Pingstkyrkan eller UFF.
Jag fick mig en riktig nostalgitripp när jag gick igenom lådorna. Hela mitt liv som jag samlat på mig under de 9 år vi bodde i Vadsberga ändå fram till mitt 17-åriga jag som flyttade hemifrån tidigt. I lådorna fanns böcker, foton, diplom, priser, texter jag skrivit, skolarbeten, smycken jag bar i mina tonår, kläder, prydnadssaker, saker jag tyckte var coola att spara på och säkert ett tiotal dagböcker. Jag skrev dagbok ända från årskurs 1 upp till högstadiet, sedan startade jag en bilddagbok och sedan en blogg.
Det var läskigt att se hela mitt liv i två kartonger, en sopsäck och en röd liten låda. När jag träffade Benny som 17-åring packade pappa och Anna ner hela mitt rum i ett par kartonger och där har det legat sedan dess. Hela huvudet snurrade när jag läste gamla dagboksinlägg och tittade på foton på söta killar jag sparat från årskurs 4 och 5. Det slog mig vilken otrolig bokmal jag var, en utav kartongerna var helt fylld med barn- och ungdomsböcker och jag minns att jag läst vartenda en av dem. Jag sparade varenda liten bok såklart.
Såhär i efterhand känns det skönt att äntligen tagit tag i de där lådorna som stått i över 4 år. Jag minns att jag var aningen ledsen över att pappa och Anna bestämde sig för att packa ihop mitt rum så fort efter att jag flyttat, varför förstår jag inte eftersom det rummet ändå inte används till nånting speciellt idag. Men allting gick ju bra, jag återvände aldrig till mitt barndomsrum och nu har jag återigen fyllts upp med fina, gamla, sorgliga, roliga och spännande ungdomsminnen. Jag tror det kan vara bra att göra det då och då.
Foton på morfar och mormor
Ur min dagbok från årskurs två, dvs 8 år.
Skrattade så att jag grät!
Ett pussel jag fått av mormor för 18 år sedan.
Jag och min drömprins från åk 1, dvs 7 år.
"I love you Amalia"
Också från årskurs 1, mamma och pappa gifter sig.
"Mormor är min bästis" säger tröjan.
Rätt skön brud?
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar