Orkar inte livet

Visst känns det så ibland? Vaknade med en stress och klump i magen. Gråtfärdig redan klockan sex på morgonen för att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Ni vet, när man har så mycket att göra att det inte spelar någon roll vart man börjar för man kommer ändå inte att hinna klart.

Ironiskt med tanke på att Tove skickat en kommentar att jag inte fick glömma att ta det lugnt. Ta det lugnt är precis vad jag borde göra, men det finns liksom ingen tid till det.

Känns verkligen som att jag kört slut på mig själv de senaste veckorna. Dagarna har gått i ett och varje kväll har jag renoverat, flyttat, städat eller tränat. Men livet slutar inte rulla bara för att jag är trött. Vi ska fortfarande ha praktik, planera lektioner, läsa litteratur, ha seminarium och lägenheten ska fortfarande vara städad innan den sista november.

Haft yrsel och magont hela dan. Det vore väl helt otroligt att lyckas snudda vid den där berömda väggen efter bara tre dagar i läraryrket. Ibland önskar jag att man bara kunde få pausa livet och få andas en stund.

Har ingen lust att ha seminarium imorrn, skriva uppgifter eller oroa mig inför nästa veckas praktik. Vill bara sova, titta på tv, pynta huset i min egna takt och hinna med att ta en promenad.

Ja jag vet inte vad jag ska skriva. Vill inte ha tröst, vill bara ha mer tid.