Vemodigt var ordet

Igår kom jag hem från en jättefin sommarfest med kollegorna ute i vackra Boda Kvarn utanför Katrineholm. Jag skrattade så magen värkte och när vi satt där och hade som roligast kunde jag känna mig så himla ledsen över att jag ska lämna denna fantastiska arbetsplats. Med så underbart roliga kollegor som bjuder på sig själva. Det känns vemodigt. 

Sen å andra sidan, när vi imorse fick veta att lokalerna inte räcker till i höst eftersom byggnadsarbetet är försenat så kunde jag också känna mig lättad att jag slipper var en del av det besväret som kommer bli vid skolstart. Detta är verkligen läraryrket i ett nötskal. Man förväntas bara köra på och hitta lösningar vad som än dyker upp. Och det värsta av allt är väl, att detta är ett problem som säkert kommer att uppstå även på min nya arbetsplats någon gång i framtiden. 

 

Vet ni vad? Idag är det bara 11(!) dagar kvar tills vi gifter oss! Imorgon kan vi börja kolla väderapparna dag för dag och hoppas att vädergudarna är med oss lördagen den 1 juli eftersom vigseln blir utomhus vid kära gamla Dalvallen. 

Sneakpeak på mina smycken jag ska ha: