Jag började veckan med supermycket energi i allt jag gjorde. Men här hemma går det lite baciller och igår vaknade jag med rosslig hals. Hade inte alls samma energi som jag brukar under gårdagens lunchpass med crossfit men det var kul ändå. Kändes som att jag jinxade mig själv i tidigare inlägg, haha, jag som hade mer energi och kände mig starkare än någonsin. Nåväl. Det känns inte som att bacillerna ska bryta ut än i alla fall. Känner jag mig själv rätt blir jag sjuk lagom till jul. Det har varit standard de senaste 4-5 åren.
Igår var det upptaktsmöte med fotbollen. Jag bestämde mig tidigt under den här säsongen som var att jag antagligen inte skulle fortsätta med fotbollen under nästa år. Dels eftersom Benny tagit beslutet att stiga åt sidan. Det skulle vara otroligt skönt att inte ha några helger uppbokade under vår/sommar/höst och bara hitta på det vi själva vill. Men också dels på grund av att min kropp inte orkar med den hårdhänta fotboll jag sysslar med ute på plan. "Att ta det lite lugnare" är ingen lösning. Ska jag spela så ska jag spela till 100%.
Har känt mig väldigt tillfreds med mitt beslut men har ändå haft som målsättning att försöka träna 1 gång per vecka för att få ta del av den härliga gemenskapen. Men efter mötet igår kände jag mig helt tom och lite ledsen. Fotboll är ju så förbannat kul. Men det är inte kul när man inte kan gå på två dagar efter en match eller när man måste ta två alvedon för att kunna somna på kvällen efter en hård fight. Jag kan inte fortsätta. Jag vill inte fortsätta, för min kropps skull. Ändå vill jag fortsätta. Hjärtat och huvudet går inte riktigt ihop och det gör mig lite ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar