Som vanligt hinner jag knappt annonsera att jag är framme i Falun innan jag är hemma igen. Dagarna går alltid så fort och intensivt. Måndagen var riktigt kul och min engelska flöt på bra. Men igår kände jag mig lite halvrisig så både lektionerna och resan hem blev en pest. En utav lärarna sa högt inför klassen: "Amalia are you dying back there?" Japp det gjorde jag när hon sa så. Tydligen märktes det att jag var trött.
Är en riktig klenis när det kommer till att köra bil. Tre timmar är inte särskilt länge om man jämför med några av mina kurskamrater som får köra 7-9 timmar. Men jag får alltid ont i axlar, nacke och knän. Som tur var tog Benny god hand om mig när jag kom hem igår och serverade kvällsfika samt masserade min onda nacke. Han är bäst!
Nu behöver jag komma igång med dagen. Se över plugget och träna på gymmet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar