I helgen fick jag uppleva världens roligaste, grisigaste, jobbigaste grej. Tjurruset gick av stapeln och jag som aldrig sprungit ett lopp i hela mitt liv sprang för glatta livet. På vägen sprang vi genom bäckar, skogar, kröp under hinder, vadade i en sjö, hoppade ner i leriga diken, sprang över stockar och stenar, masade oss uppför världens längsta backar och avslutade loppet med att simma och kräla oss igenom den 75 m långa bäverdammen fylld med lera, djupa gropar och stockar.
Det var den sjukaste och mest roliga upplevelse jag varit med om och jag vill springa igen!! Jag vet inte vad som hände men jag bara sprang. Hela tiden förutom i vissa uppförsbackar. Lina knuffade upp mig för den stördaste uppförsbacken jag varit med om. Mycket längre än vår egna malmabacke och gjord av sand så för varje steg man tog halkade man lika långt bak igen. Jag som haft grav ångest för att springa tillsammans med någon skulle inte vilja ha det ogjort. En så himla ball upplevelse att dela tillsammans, och så himla skönt att ha Lina vid sin sida som peppade en när mjölksyran tog över.
Efteråt var jag så mäkta stolt över mig själv. Förstår inte att jag tog mig runt, och på en så bra placering. Av 1546 tjejer startade vi allra sist. Vi var i sista startgruppen och befann oss längst bak i startfållan. Vi kunde alltså räknas som tjej #1545 och #1546. På vägen sprang vi om cirka 600 tjejer och slutade på #987 och #988 som placering. Hur balla är inte vi?? 1 timme och 23 minuter tog det för oss att ta oss runt. Men nästa gång tror jag att vi ska välja en lite bättre startgrupp så vi slipper trängas med alla som inte har samma vinnarskallar som oss.
Bildregn från loppet:
Innan loppet.. Rena och fina.
"Kanske inte snabbast, men snyggast!"
Efter loppet.. Inte så rena!
Trötta men glada krigare.
Min fina. Så grymt stolt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar