Styrka, vilja och kraft: Du och jag Lasse

söndag 2 september 2012

Du och jag Lasse

Igår stod vi där igen, som så många gånger förut. I ett hav av människor som alla var där för att få beundra en och samma person. Jag har inte varit på en Lasse-konsert sedan 2009 men den här kvällen var lika magisk som alla de andra tiotal kvällar jag spenderat i ett varmt publikhav, sjungandes och gungandes till Lasses text och musik.

Trots att det var jag och 15.000 personer till som stod och trängdes framför scenen så känns det alltid som att du sjunger direkt till mig. När du drar igång din konsert är det bara du och jag där. Extas, lycka och glädje på en och samma gång när du sjunger dina låtar rakt in i mitt hjärta. Jag vet att det låter på gränsen till larvigt, men du och din musik har varit med mig sedan jag staplade runt på mina tonårsben och du har fått mig igenom de allra tuffaste tider. Vi har många fina minnen ihop, du och jag.

Denna gång valde jag att beundra dig på avstånd, men slaget från trumman och basen skakade om mitt hjärta ändå. Så många gånger jag köat i timtal för att få stå längst fram och se dig på nära håll. Varför utsätter man sig för väder och vind, hetta och kyla, timmar utan mat och tillgång till en toalett bara för att få stå längst fram på din konsert? Det måste helt enkelt vara något speciellt med dig. Och jag är lika lycklig nu som efter min allra första konsert med dig, på Göta Lejon i Stockholm år 2004.

Jag vet att de flesta inte fattar. Men jag fattar, Maddo fattar och Kikan fattar, för vi har så många fina Lasse-minnen tillsammans. Och minst 15.000 andra personer fattar. Att nånting eller någon kan få en att känna så mycket är konstigt, men helt underbart när det väl händer. Jag ångrar att jag inte tagit varje chans jag fått att se dig live, för du leverar alltid. Men jag kommer att stå där, i det varma publikhavet många gånger till. Och jag kommer stå där fortfarande när ditt röda yviga hår börjar ljusna och bli vitt. Du och jag Lasse, du och jag.