Gårdagens bästa: Hade min första praktik i en ny klass hos ett gäng etta-gluttare. Jag var som vanligt förbannat nervös, denna gång på grund av att jag hade som uppgift att berätta något (utan manus eller bok) och dessutom gestalta detta med sång och rörelse. Men dagen gick jättebra. Jag lärde känna mina nya ettor och lyckades trollbinda dem i min berättelse om de tre bockarna Bruse som skulle gå till ängen och äta godis. En fantastisk upplevelse. Sedan sjöng vi om bockarna och lyckades också få med rörelser i sången. Sedan gick alla barnen och nynnade på sången hela dagen. Så himla lyckad dag!
Gårdagens nästbästa: Casper förbjuder sig själv att spela tv-spel tills han gjort berättelsen om björnen Oskar som han vet att han skjutit upp lite för länge. Utan att jag ber honom. Till min förvåning serverar han sig själv ett gäng russin och skriver en berättelse som jag blev djupt imponerad av. Allt medan jag stod bredvid och lagade mat. Utan tjafs. Vad hände där?
Gårdagens nästnästbästa: Trots lång dag i skolan orkade jag med en löprunda. På med pannlampan och reflexväst, sedan ut i skogen. Det var en skräckblandad förtjusning att springa i skogen när det var totalt mörker runtomkring. Lite halt också. Hoppade och slirade över stockar och stenar.
Gårdagens sämsta: Mina fötter vill inte som jag vill. Efter löprundan hade jag fruktansvärt ont och idag kan jag inte gå ordentligt. Misstänker att det är mina löparskor som kanske sjunger på sista versen eller att de helt enkelt inte passar mitt löpsteg. Nya måste införskaffas. Pronto. (Eller när lönen kommer).
Det är underligt hur dagarna kan gå så himla upp och ner. Jag reflekterade igår över vilket fantastiskt lugn vi hade på hemmafronten. Casper gjorde läxan direkt efter fritids, vi åt middag tillsammans utan bråk och vi delade med oss av hur dagen hade varit, barnen lekte hela kvällen och när vi myste innan läggdags var det ett sådant lugn i hela huset.
Men jag reflekterade också över att morgondagen lika gärna kunde vara ungefär lika bra eller riktigt dålig. Som idag; när det bara bråkas på morgonen, jag får tjata ihjäl mig, jag och barnen blir osams och Stefan ringer och meddelar att Picasso ska avlivas under morgondagen. Då försvann helt plötsligt det där lugnet och dagen känns "skit". Livet är ett märkligt fenomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar