Examensarbetet har hittills varit väldigt behagligt. Jag hade hemska förväntningar innan. Jag såg framför mig hur jag skulle sitta och gråta vid datorn vareviga dag. Men allt har gått förvånansvärt bra, smidigt och smärtfritt. Jag har fått mycket respons och ändringar varje gång jag lämnat in mitt arbete till min handledare men det har alltid varit saker som jag känt kan göra arbetet ännu starkare. Jag har hittills inte känt mig stressad eller låst även om jag producerat massvis med sidor ena dagen och bara en mening andra.
Men nu står jag tydligen inför en riktigt ångestladdad vecka. Nu är jag rejält stressad och låst. Vi lämnade in arbetet i fredags och nu på torsdag har jag fått schemalagd tid för opponering. Nu kommer det verkligt jobbiga hindret; att föra en dialog med en respondent i 45 minuter om styrkor och brister i deras arbete. Som om inte det vore jobbigt nog har jag och Karolina tilldelats varandras arbeten. Det kändes skönt till en början men nu känns det mest jobbigt. Karolina står mig ju allra närmast i utbildningen och även om inget av det som sägs ska tas personligt kommer det bli lite jobbigt att både ge och ta respons till/från henne. Vaknade upp med noll motivation och har ingen aning om vad jag ska säga om arbetet. Det ante mig att examensarbetet inte skulle gå så där smidigt och smärtfritt.
Jag typ nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar