Sedan förra fredagen har mitt liv präglats av sjukdomar. Jag har avverkat feber, magont, tryck över bröst och rygg, ont i luftrören, hosta, nästäppa, halsont och svullna bihålor. Jag försöker hålla mig flytande men utan träningen känns det som att jag drunknar. Jag kan inte ta till min enda trygga tillflyktsort utan lämnas ensam med mina tankar och känslor. Dessa tankar och känslor bara snurrar och orsakar panikattacker och gråt. Aldrig tidigare har jag upplevt livet så här svårt.
Det som håller mig över ytan när jag inte kan simma själv:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar