I onsdags somnade du in och jag saknar dig redan. Nu har du inte ont längre, din gamla kropp får vila från smärtan. Det där högljudda skallet man klagat över varje gång man stiger in på Rundvägen kommer plötsligt vara fruktansvärt saknat. Jag kommer vänta på skallet och att du kommer rusandes i hög fart, att du sniffar lite på mig och godkänner att jag kliver på. Att du känner igen min doft som en del av familjen. I 10 år har du luffsat vid vår sida. Det gjorde du troget och bra. Vila i frid älskade Picasso. Säg hej till Millie, Askot, Simba, Ronja, Sindy och våra andra hundvänner där uppe i himlen.
Alltid i våra hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar