#orkarinte fast med guldkant

Helgen blev inte så bra jag föreställt mig, trots fotbollsmys med vänner och massa gos med bästaste Anastasia. Ibland kommer andra saker i vägen. Saker man inte väntat sig som gör en aningen besviken. Men de stunder jag fick gosa ner mig i Anastasias bebishull slår det mesta, kan inte få nog av den tjejen. 

Min kropp verkar inte vilja samarbeta med mig, den är för tillfället aningen ur funktion. Förutom värk i rygg och ljumskar är det min årstidsreumatism som spökar. Det är min egna diagnos för er som undrar. Så fort luften blir lite kyligare får jag värk och inflammation i knän och axlar. Detta händer varje höst och så har det varit sen jag var 15 år. Imorse kom jag knappt upp för trappen, jag grinar illa så fort jag ska upp från toaletten och vänster axel går inte att lyfta högre än brösthöjd. Jag menar inte att gnälla men att alla skador kommer på en och samma gång tär lite på mig. 

Men som tur är kan vissa sätta guldkant på min vardag. Just som jag vill hashtagga hela livet med #orkarinte får jag ett sms som får mig att jubla inombords. 

Det är bara dag 1 på praktiken och mina elever har redan hunnit träffa professor Lava och åkt tidsmaskin tillbaka till urtiden. Imorgon väntar nya äventyr och för stunden älskar jag den väg jag valt. (Man hinner ju ångra sig både en och två gånger)